Aftonbladet – 18 maj 1854, sida 2

Article Image
3allicien sättas på krigsfot. För öfrigt talas mm tre nya srmekårer som skola koncentreras n i Krakau, en vid Lemberg och en i Her.egovina. Ryska trupper marschera från Poen mot Krakau till ett antal af 20,000 man. Ryssland har af fruktan för Österrikes intressen låtit för denna gång kontramandera upproret i Montenegro. Det säges nu att österriki:ka regeringen visat sig högst angelägen om biläggandet af de gamla stridigheterna med Schweitz. Man väntar i Wien en uppfordring från Ryssland att förklara sig öfver Österrikes frramtida afsigter. Om denna förklaring utffaller gynnande för Ryssland, tros densa makt vilja lofva att icke draga någon afgjord och fortfarande fördel af kriget utan Österrikes hörande. Österrikes svar anses komma att grunda sig på Wienerprotokollet och i enlighet dermed alldeles frårsäga sig att ingå på några ensidiga stipulationer till Rysslands förde!. Vidare påstås att Österrike aflåtit ett ultimatum till Ryssland, med hotelse att förklara krig om Ryssland ej genast drar sina trupper tillbaka från Donaufurstendömena, men dlenna uppgitt motsäges från andra håll. Wien råder stark misstanka att Preussen ämnar till fördel för Ryssland bryta sinkonvention med Österrike, och general Hess skall för andra gången afresa till Berlin, för att med uppmärksamhet följa preussiska regeringens företaganden. PORTUGAL. Underrättelserna från Lisabon gå til den 8 Maj. Hufvudmännen för miguelitiska partiet hade varit samlade i Lisabon för att välja en ny chef i stället för den afiidne grefve Barbacena. Endast markisen af Abrantes skall hafva visat sig böjd att :räda i spetsen för pertiet, som för närvarande har till syfte att med ryskt understöd återfå öfverh-nden.. Den unge konungen skulle den 26 deenn28 anträda sin resa till England. TURKIET. Underrättelserna från Konstantinopel gå till den 4 Maj. Det hufvudsakliga af deras innehåll sammanfattas i följande bref under nyssnämnda datum: Striden mellan Baragvay dHilliers och Reschid Pascha är nu bilagd, och tyckes hafva varit af rent personlig natur. Men för att fullkomligt lugna de oroade sinnena inträffade här d. 1 Maj prins Napoleon, och afiade straxt efter sin ankomst ett besök hos sultanen, hvarpå han begaf sig till det fför honom inredda palatset vid Bosporen, som förut ttillhört Mehemed Ali, och afböjde alla honom tilltänkta ärebetygelser. Dagen derpå lät han föreställa sig de här reside: ande sändebuden, hvarvid isynnerhet bemärktes att han för denna ceremoni noga kopierat sin store farbroders kostym; den trekantiga hatten, kragstöflarne, handen instucken i vesten — ingenting var glömdt; likheten i ansigtsdragen är bekant. Följande dagen gjorde honom sultanen ett återbesök. Att padischan begifver sig till en otrogens hus, är em iturkiska rikshistorie:s annaler oerhörd nyhet, oelh som sådan helsa vi den med giädje. Fertigen af Cambridge väntas dagligen, men om sultanens afressa spörjes, trots det herrliga vädret, ännu ingenting. Frän Donau bli nästan inga bulletiner utgifna; om underrättelser från Asien ha vi nästan uppgifvit allt hopp, och sedan Odessas bomardement låter äfven flottan ej mer höra af sig. I gär gaf hr Baraguay, sii höga gäst till ära, en diplomatisk diner, hvartill ala cheferna för de härvarande missionerna voro inljudna. Den 9 skall för samma ändamål en uniformsbal ega rum i franska ambassadhotellet. Jag behöfver väl ej anmärka, att de mänga festerna och balerna vid hbjelptrupperna, medan vid Donau turkarne med möda kunna värja sig mot ryska öfvermakten, alls icke behaga musulmännen och en mängd annat folk äfven. Det berättas, att ångfregatten Roland, som förde prins Napoleon, vid inseglingen till Smyrna blifvit satt på grund, vare sig genom oskicklighet eller illvilja hos den grekiska lotsen. Fartyget kom flott först sedan alla hästar m. m. blifvit lossade. Då många invånare 1 de distrikter af Albanien som gränsa intill Montenegro togo till flykten af fruktan för anfall af montenegrinerna, utfärdade paschan af Skutari en lugnande proklamation, hvari säges att vladikan emottagit föreställningar, som betagit honom den öfvermodiga lusten att inlåta sig i ett krig, och att man dragit försorg om att montenegrinerna, i fall de likväl öfverskredo turkiska gränsen, skulle jagas tillbaka och på vederbörligt sätt blifva tuktade. Beträffande det grekiska upproret förspörjes föga nytt. Alla omständigheter antyda emellertid, att det för ögonblicket är i det närmaste qväfdt. Franska Monitören innehåller en skrifvelse från Grivas till en af hanis vänner, hvari han bittert klagar öfver oemighet mellan anförarne, säger att grekiska rejgeringen måste öppet uppträda för den heliga saken, eljest är allt hopp ute, Oo. 8. Vv. Krigsteatern vid Donau. Innan vi öfvergå till redogörelsen för berättelserna om de mer eller mindre betydande strider, som från olika punkter af Donaulinien omförmälas, vilja vi söka åskådliggöra de respektive armåernas ställning, sådam man af de 1 dag ingångna underrättelserna kam sluta sig till densamma. Till en början synes det då som hade Omer Pascha fullbordat koncentreringen af sin hufvudstyrka vid Schumla, Rasgrad och Basarschik, hvarvid han äfven kunnat draga till sig besättningarne i Varna och Adrianopel, af hvilka platser den förra redan är uteslutande besatt af europeiska trupper och den se:dnare oförtöfvadt blir det, då en betydande afdelning af den engelsk-franska expeditionskåre:n befann sig i anmarsch mot Adrianopel. I sammanhang härmed berättas att den anordning skall vara träffad, att de europeiska trupperna i allmänhet skola besätta alla fasta platser samt intaga en reservställning, lemnande turkarne fria händer att med hela sin styrka, under Omer Paschas befäl, kämpa mot ryssarne på öppna fältet; och uppgifves det från Konstantinopel, att Omer erhållit befalning att, till dess de sålunda beslutade dispsitionerna hunnit fullständigt sättas i verket, hålla sig strängt på defensiven. Genom nyssnännde plan hoppas man undvika alla de befirade stridigheterna mellan anförarne, då en hvar sålunda finge operera för sig. Med Silistria, som ännu alltjemt motstod ryssarnes anfall, hade Omer Pascha fortfarande öppen kommunikation. Lilla Wallachiet synes nu helt och hållet vara i turkarnes händer. De sägas hafva från

18 maj 1854, sida 2

Thumbnail