15. Gjordes följande tillägg: 1 I linneväf 2 sk. och 1 T kläde 4 sk. 22. Afsl-gs första punkten och beslöts, efter y kad återremiss för utskottets utredande af tolager som bestreds, att ingå med underdänig anhällan ti Kongl. Maj:t att vidtaga sådana ätgärder, som ästac komma en reglering af tolagen. Sedan sålunda bevillningsutskottets betänkande A 3 blifvit genomgånget, hemställde grefve Gyldenstol pe, att, i likhet med sista riksdagen, diskussione härom måtte utgå ur protokoilet, hvarvid hr v. Hart mansdorff anmärkte, att till efterverlden borde förva ras de två tal, som grundlaggt behandlingen af tull frågan, nemligen hr Hjertas, om menniskokärleken och hr Brakels, om statshushällningen. Statsutskottets betänkande n:o 93, angående skatte regleringen, begärdes på bordet, och sattes först på föredragningslistan till nästa lördag. Lagutskottets betänkande n:o 26, angående 15 Ärfdabalken, föranledde några anmärkningar af h Carleson, hvilka besvarades af grefve E. Sparre, hvar efter det bifölls. Allm. Besvärsoch Ekonomi-utsk:s utlåtande n:c 79, i anledning af äterremiss af utskottets betänkande angående utvidgande af mosaiske trosbekännares rät tigheter, lades till handlingarne med vidblifvande af förra beslutet, efter votering med 42 ja mot 23 nej. som ville antaga en inbjudning från bondeståndet at: förena sig i dess beslut; hvarjemte inbjudning beslöts till presteoch borgareständen att förena sig i ridd. och adelns beslut. Iokomna bankoutskottets betänkande n:o 33 och lagutsk:s n:o 29 bordlades. — Presteståndet. Plenum den 17 kl. 10 f. m. Först föredrogs Ekonomiutskottets betänkande n:o 84, som afser förändradt användande till pensionsanstalt för prestenkor af de under vakanstid nu stiftens kassor tillkommande medel. Biskop Annerstedt har vid frågan om prostetunnans användande anmärkt att åtskilliga kassor, såsom stiftens byggnadskassor, cassa Consistorii med flere, skulle derpå blifva mycket lidande, samt nu det sista medlet dertill borttagas; dock, huru önskvärdt det än vore att få en pensionsanstalt för presters enkor och barn, kan talaren ej annat än med ett bekymradt öga motse den framtid, som för läroverken genom detta förslag skulle uppstå, och då undervisningen bör vara kär för presteständet, som anser sig för bildningens mälsmän. och hvilken genom detsamma skulle skadas, afslår talaren för sin del, och föreställer sig motsatsen hafva mer utseende af större omsorg om efterkommandes fördel än fäderneslandets allmänna gagn. Denna åsigt delades åeremot icke af följande talare: prostarne Melen, Lindberg, Qviding, doktorerne Broman, Sandberg, Björkman, Säve, Abr. Nordström, Björling, professor Lindgren, komminister Beckmar samt doktor Nordlander. Dessa talare ansägo det ej vara presterskapets skyldighet att förse staten mec skolhus; denna skyldighet kan ej tillhöra nägon annan än staten sjelf. Denna bör draga omsorg om slägtets uppfostran, synnerligast i en tid, då man gör allt hvad man förmår att lösrycka skolan från kyrkan, vid hvars hjerta den förr, lik en älskad dotter, hvilade. Församlingen har äfven rätt att fordra detta, då härigenom en möjlighet kunde beredas att slippa de mänga nådären, under hvilka dess vård, lemnad ät en vicarius, mindre omsorgsfullt tillses. — let kan visserligen taga sig bra ut att bära fädernenslandets bästa på läpparne; men det kan ej vara ikgiltigt om presters enkor och barn skola efter bortsängen ur tiden af det stöd de i familjefadren egt, lemnas ät nöd och behof. Hofpredikanten Wensioe sämt professor Bring, under erkännande af det goda i saken, ville hafva äterreniss, på det uti skrifvelsen skulle ingå den önskan, utt konungen efter utredande af läroverkens förlust, nätte till nästa riksdag inkomma med proposition om lennas ersättande af statsverket. Biskop Annerstedt bad å anmärka att presterskapet och kyrkan ej voro equivaenta begrepp, det förra är blott den sednares tjenare, ch om något blifvit borttaget från kyrkan, har detta vorttagande ej gällt presterna, dess tjenare. — Eko. womiutskottets betänk. nr 85, om koleraspärrningar ch karantäner, diskuterades länge, hvarefter antogs tt af doktor Gumeelius uppgjordt skrifvelseförslag, f ungefär samma syfte som utskottets, men ställdt i ner allmänna ordalag och lemnande mer detaljbetämmelserna åt regeringen. — Statsutskottets betänande nr 91 gaf äfven anledning till en diskussion om föranledde återremiss. För båda dessa betänkanan ckall raodacgäralca fälla