Aftonbladet – 13 maj 1854, sida 2

— Tviflar du ännu derpå? — hviskade hon. — Jag står vid grinsen af det lif, der så mången glädjens ros blommat för mig, och der det var billigt att äfven sorgens tunga moln stundom skulle skymma min. bimmel. Jag skall icke klaga, Stobee, då jag vet att jag tager med mig i grafven din kärlek och din aktning... Trör du att mar vid porten till evigheten hycklar oskuld, min vän; tror du att jag i detta ögonblick skulle våga ljuga inför den lviges ansigte?... Nej, Stobge!... Jag har varit en svag och syndig varelse, jag som andra; men något brott befläckar icke min själ. .. Jag kan se döden i ögat, utan att bäfva, min älskade, ty jag vet att den himmelske Fadrens nåd är större än det svaga hjertats förvillelser . , — 0, min Gud, du dör, Catharina! — utbrast öfversten, i det han kastade sig på knä vid hennes bädd. — Du dör :;. och det är jag som genom min hårdhet, mina grymma misstankar mördat dig ... Du var oskyldig och jag insåg det icke... Hämnden och hatet hafva då förföljt mig ända till din dödsbädd, min ädla och dyra maka... Skola de väl nu finna sig mättade, finna sig tillfredsställda ... Det var ett djefvulskt bedrägeri alltsammans . .. Detta bref, som fanns i denna qvinnas händer, var då falskt .-.— Hur fick du detta bref? — frågade öfverstinnan afbrytande. : T fversten berättade sanningsenligt hela förloppet och förbigick ingalunda att det var Kilstedt, som gjort sig all möda att föra honom och Regina tillsammans. — Kilstedt har varit en falsk vän — sade öfverstinnan. — Jag har alltid anat att han bedrog dig ... En dyster anivg intog mig redan vid hans första åsyn ... Men du ville icke lyssna till mina varningar, och du anförtrodde dig blindt åt den trolöses inflytande. Men nu ändtligen torde dina ögon vara öppnade. Alltsammans har varit en komplott mellan honom och Regina, som svurit både mig och dig ett oförsonligt hat. Brefvet var sålunda en snara, och det var icke för roskull hon kastade det i dina händer, tillika med näsduken. Öfversten slog sig för pannan. — Ja, jag inser nu allt ... Men ...