Aftonbladet – 13 maj 1854, sida 2

cilias förmodade död hade han känt sitt hjerta allt mer och mer vändt ifrån den arma Catharina. Läsaren har sett hur han behandlat henne, redan innan den förfärliga misstanken om hennes förmenta brottslighet bemäktigat sig honom. Måhända lyssnade han — ehuru han visserligen icke ens för sig sjelf ville medgifva det — så mycket lättare till dessa misstankar och fasthängde så mycket TR vid desamma, för att deruti söka likasom ett rättfärdigande af sitt eget handlingssätt. Trött vid att grubbla hade öfversten slutligen halfklädd kastat sig på sängens En orolig slummer förde honom snart in i drömmarnes underbara verld. Det förflutnas minnen trädde upp ur sin graf för att gäcka hans sinnen. Orediga bilder blandade sig om hvarandra... . Än var det Carls blodiga vålnad, som dyster och majestätisk skred förbi den drömmandes syn; än såg han sig sjelf i eklunden vid Clissow, med den döende hertigens band sluten i sin egen; än hörde han bånskrattet ur Gyllenstens mörka fängelse; än sväfvade Reginas yppigt förledande bild i tjusande fä ring förbi hans inre öga... och i bakgrunden, på afstånd från alla dessa bilder, syntes hans makas bleka och infallna drag. Hon. betraktade honom med en blick, så full på en gång af smärta och ömhet, att öfversten ännu i drömmen kände sitt hjerta röras af medlidande. Plötsligen försvunno alla de öfriga: bilderna ,;.-. ett klart sken omstrålade den drömmandes läger, och på ljusa vingar sänkte sig en himmelsk syn emot honom. Engeln bar hans första makas förklarade drag, och en krans af skära liljor smyckade dess panna... Med en blick på Catharina, som ännu syntes i bakgrunden, hviskade den himmelska gestalten i den sofvandes öra: — Hon är oskyldig! Ve dig, om du ej återvänder till henne och till dygden! Å Stobee spratt häftigt till och vaknade. Synen var försvunnen, men minnet deraf stod ännu med outplånliga drag ristadt i hans själ. Det var morgon. Solen gick upp bakom de gröna bokarne, och nattens dimmoör skingfadep för dess glänsande strålar. Öfversten sprang upp från sitt läger. En smärtsam känsla genomfor hans hjerta. Han tänkte på den dröm han haft; på den orätt