Aftonbladet – 12 maj 1854, sida 3

De öfriga at utskottet töreslagna tullsatserna under artikeln Bomull biföllos. Ståndet åtskiljdes kl. half 12 på aftonen. Presteståndet. Aftonplenum den 11 Maj. Fortsatt föredragning af tulltaxeförslaget, som i detta plenum omsider afslutades, vände sig hufvud sakligast kring utförselstullen päträvaror, och utgjorde fortsättning af en diskussion som häröfver börjades i föregående plenum. Hvad som härunder ädagala des af de afgifne ytträndena, var att lagstiftningen mäste på något sätt söka hindra sköflandet af de norrländska skogarne, hvilket, om nu pägäende förfaringssätt får obejdadt fortgä, skall leda ej blott till btal skogsbrist, utan äfven menligt inverka på det i dessa orter redan svaga äkerbruket som, om det förlorar i de skuggande skogarne sitt värn mot de kalla vindarne, ej vidare skall kunna gifva hvad det ou förmär. I denna diskussion deltogo doktor Bäve, hofpredikanten Hasselrot, prostarne Traneus och Alm qvist, doktor Nordlander, lektor Söderberg, prosten Melen, doktor Sandberg, m. fl. I afseende ä tullsatsens bestämmande, voro meningarne skiljaktiga, men man stannade slutligen vid det beslut, att sparrar af furu och grat af min dre tjocklek än 8 tum midtpä borde draga 16 sk styeket. Bräder och plankor af furu och gran under 13 tums tjocklek och under 8 tums bredd 2 sk. pr tolft; af 17, till och med 3!; tums tjocklek, men under 8 tums bredd 6 sk: pr tolft; på trävaror, alla andra slag, bibehölls nu gällande tulltaxas bestämmelser. 17 af talltaxeunderrättelserna skulle hällas öppen för att afgöras i sammanhang med bränvinslagstiftningen, hvarjemte frägan om den underdäniga skrifvelse som blifvit tillstyrkt om tullagens utgående till viss procent af tullsatserna, i stället för tullvärdet, återremitterades, på det utskottet skulle söka att på annat sätt än det nu föreslagna ordna ifrägavarande angelägenhet. Härefter afgåfvos reservationer af prostarne P. C. Arosenius, Wåhlander, biskop Annerstedt, prosten Traneus mot det sätt hvarpä ständet i allmänhet fattat sina beslut i tulltaxan. Borgareståndet. Plenum i går afton. Tulltaxan. Vid pleni början begärde hr Rydin ordet, och anhöll att få i protokollet förvarad en högtidlig protest mot det beslut ständet uti nästföregående plenum fattade i afseende på införselstullen å bomullsväfnader, hvilket beslut hr R. förklarade skulle komma att bringa ofärd öfver mängtusende af innevånarne i Marks härad, der bomullsväfveriet såsom husslöjd bedrifves. Ståndet godkände derpä utskottets förslag att de hittills förbjudna varor, som till införsel lofgifvas, icke må på kreditupplag uppläggas, och ej heller på nederlag annorlunda; än till återutförsel i de städer, der samma varor, oaktadt införselsförbuden, nu ega dylik nederlagsrätt, eller städerna Stockholm, Götheborg, Carlshamn, Landskrona och Söderköping; hvarefter man öfvergick till utförselstariffens behandling. Utskottet har deri till en början ansett sig böra afstyrks obetingad tillämpning af grundsatsen om tullfrihet vid utförsel. Detta yttrande gillades af ståndet; som äfven biföll hvad utskottet föreslagit i afseende på Ek: bark, oarbetade Ben, oarbetadt Bly, Dref och Drefmat, oberedda Hudar och Skinn, Hummer, Bomber, Kulor, Kanoner, Stycken, Nickhakar och Mörsare, stämplade och borrade, fimare och gröfre Lavetter, Hällar, Lod och Lödjor, Jernskrot, Trädkol, Råkoppar, Kopparskrot, Lumpor, Metallskrot samt gammal och brukid Metall, sammansatt, alla slag, Spillning, uffall och spån, samt Tjärbärma eller vraktjära. Bland dessa bifallna artiklar var det egentlisen endast Ekbark som föranledde nägon dfskussion, i det hr Hesselgren yrkade utförselstullens bibehållande å denna vara, på det att garfveriidkarne fortfarande måtte få köpa den till billigt pris, emedan i annat fall näringens beständ äfventyrades.. Hrr Kfchwan och Palander visade emellertid att garfveriidkarne, genom: den utländska konkurrensens utestängande vetat så nedtrycka priserna på ekbark, att man på många ställen ej vårdar sig om att uppsamla den, enär den knappast betalar transporten till närmaste stad, än mindre lemnar nägon arbetslön eller upp muntrar till varans ändamålsenliga vårdande för att förbättra dess qvalitet. Hr Schwan fann derjemte anledning att just i afseende på ekskogarne framdraga åtskilliga tänkvärda exempel på frukterna af lagstiftningens förmynderskap för den enskilda hushållnin ningen. Det stannade vid den af utskottet föreslagna tullfrihet. Hr Ilesselgren befarade äfven att tullfri utförsel af hudar och skinn hotade näringens bestånd (garfverinäringens nemligen), men ingen upptog denna gång hans inkast, utan bifölls utskottets förslag. Deremot frängick ståndet utskottets förslag i afseer.de på kasserade kanoner och mörsare, söndersågade, samt bomber och kulor, smidt eller valsadt jern samt malm. Hrr Wedberg och Indebeiou anmärkte att kasserade kanoner voro alldeles oandvändbara inom landet, bvarpå ståndet medgaf tullfrihet vid deras utförsel. smidt eller valsadt jern yrkade hr Schwan tullfri utförsel, i öfverensstämmelse med br Weerns motion, emedan denna artikel är en förädlad vara och det således ligger i landets intre.se att så mycket deraf som möjligt utföres, och billigheten dessutom fordrar att den af skatter till höger och venster tryckta jernhandteringen, som vid denna riksdag afsagt sig det förbudsskydd som den hittills åtnjutit, mätte erhålla denna lindring i sina bördor för att lättare kunna uthälla konkurrensen med utlandet. Denna mening biträddes af hrr Wzro, Wedberg, Falbem, Berger, Kock, Indebetou och Ekenman. Det visade sig emellertid snart att frågan hade äfven en annan sida. De stapelstäder, frän hvilka jernet skeppas till utlandet, beräkna sig nemligen till godo en tolag å jern till lika belopp med tullen, eller 4 sk. pr sk. En del representanter för de förnämsta skeppningsorterna, nemligen hrr Brinck, Gråå, Gustafson, Brodin, Rinman, Björck, Wijk och Grape motsatte sig derföre tullfribeten för att ät sina respektive städer bibehålla tolagsinkomsten. De fleste unnade visserligen gerna den tryckta jernhandteringen tullfrihet, men tolagen kunde de ej afstå, och då den ena afgiften var ovilkorligen beroende af den andra, så mäste de äfven rösta för tullens bibehällande. Tolagen, menade de, utgör en billig ersättning för städernas skyldighet att hålla vägar. Från andra sidan invändes häremot, att städerna derför njuta ersättning i serskilda vågpenninogar, och att tolagen dertill alldeles icke var afsedd eller erforderlig. Hr Stolpe ville äterremiss för frågans behandling i sammanhang med jernbeskattningen i öfrigt, och hr Åsbrinck yrkade säsom medelvägsförslag en tullsats af 2 sk., som lärer varit utskottsafdelningens mening. då Vid slutligen anstäld votering mellan utskottets förslag å ena och tullfrihet å andra sidan, segrade tullfriheten med 31 röster mot 19. Artikeln malm, å hvilken utskottet föreslagit för budets bibehällande, med fastställande, enligt K. M: önskan, af en eventuel tullsats ä 1 rdr 16 sk., för anledde en längre diskussion. Hrr Almgren, Rettig och Stolpe yrkade förbudets bibehållande. Hr Schwan önskade förbudets upphäfvande och fastställande af en tull af 1 rdr 16 sk., väljande han denn? siffra, eme dan det ej var att hoppas att vinna de öfriga ständens bifall till en lägre tullsats. Hrr Wallenberg och Wijk ansägo emellertid denna tull liktydig med förbud och röstade för 24 sk. Denna siffra ansåg åter hr Wern för låg så länge tackjernstillverkningen inom vårt land ej är frigjord, hvarföre han framstälde förslag om 1 rdr tull. Sedan derefter till en början förbudets afskaffande blifvit beslutadt, anställdes votering om tullsatsen, dervid hr Weerns förslag segrade med 26 röster mot 17, som vore för 24 sk. tull pr sk E.