Doktor Gumeliws höll före, att man kunde spara med sina funderingar här vid lag tills vi fått jern vägar deruppe, hvilka man allt finge vänta på. Utskottets framställning om ständernas b behällande öv sin del af utförselförbudet, men bestämmande af in eventuell tullsats af 1 rdr 16 :k. per skeppund sillades. Borgareståndet. Plenum i går afton. Tulltaxan. Ståndet godkände utskottets förslag i afseende å Ur, Urband, Verktyg, Vin, Vinsten, Vismut, Flor, Gaze, Tyll, alla slag, Guldoch Silfvertyg, äkta och oäkta, Sammet, Halfsidenväfnader och Bomullsväfnader. Hrr Hasselrot, Rydin, Almgren och Ekelund talade för en förhöjd tullsats å denna vara; hrr Schwan, Åsbrinck, Brinck, Wallenberg och Wetterberg dleremot för utskottets förslag. Genom votering godkändes först tullen å de färgade tygen med 28 sk., genom 37 röster mot 16, som ville hafva förhöjning till 32 sk. Härefter god kändes allt hvad utskottet framställt under artikeln väfnader; utan att ett ord yttrades öfver ylleväf-1nader. ÅA artikeln band, som föredrogs i sammanhang med väfnader, gjordes den förändring ati sidenband nedsattes till 4 rår. Bokbindareklot äsat-!S tes den föreslagna tullen med 22 röster mot 20, som voro för den af hrr Lund och Boman till 24 sk. pr T yrkade tullsatsen. Zink och ättika gillades. Tullen ä ullgarn, hvilken artikel blifvit uppskjuten, för att företagas efter ull-tullen, nedsattes nu: å ofärsadt, otvinnadt och odubbleradt till 6 sk. och färgadt, ivinnadt eller dubbleradt till 8 pr skålpund. Denna nedsättning skedde på yrkande af hr Brink och i öf zercnsstämmelse med ständets beslut om borttagande af tull nå ull; ä verktyg för slöjderne och handtverkerierne, ej specificerade, har utskottet föreslagit ned sAuning frän 15 till 5 proc. af värdet, hvilken nedsättning godkändes. I afseende på sidentyger önskade hr Schwan, i öfverensstämmelse med sin reservation nedsättning från len af utskoitet föreslagna tullsatsen 5 rår till 4 rdr. Uti detta yrkande understöddes han af hr Åsbrink.! r tullsatsen 5 rår yttrade sig deremot hr Arnberg, som hemställde om det kunde vara klokt eller rätil! att så nedsätta tullen af en vara, som varit förbuden och hvilken vara sä förbättrats att den ätnjutit prisbeljningar vid expositioner. Om man ej vill närin sens förstörelse m:ste tullen ej sättas lägre än 5 rdr. Af samma öfvertygelse voro äfven hrr Ekelund, Geze lius och Malmborg. Er Rydin har så mycket hört klagas öfver restrictiva tullsatser, och huru mycket de pästäs skada näringarne, men hänvisar till Frank rikes tullagstiftning, som är den mest prohibitiva, hvilken icke förthy höjt Frankrike öfver andra länder uti industri, hvarpå expositionen i London, der Frankrike i myck:t större ;roporiion blef tillerkänd: priset för sina fabrikater än England och Amerika med sina fria tullagar, gifver talande bevis. Detligser väl allt ändå ej så litet särde för näringen uti detta misskrediterade skydd. Hvad närvarande artikel vidkommer kan talaren ej gå lägre än utskottet gjort och förenar sig med dem som rösta för 5 rdr. Vid votering bestämdes tullen ä släta och fasonerade helsidentyger till 4 rdr pr E med 29 röster mot 23, som voro för 5 rår. Schavlar, Schavletter och andra dukar äfven som senom fasonering till förkläden utmärkta tyger nedsattes frän 6 rdr till 5 rdr, sedan hr Schwan visat att genom de additionella afgifterna den effektiva tullen blir högre än den på papperet synliga. En Bondeståndet. Plenum den 10 Maj f. m. Då för resultatet af detta plenum i går redogjordes, medgaf ej tillfalle: att äfven relatera de derunder förda debatter om den föreslagna tullsatsen å slita och fasonerade helsidenväfnader samt om utskottets framställning i fråga om bomullsväfnader. De företedde likväl vissa omständigheter som torde förtjena antecknas. I fråga om siden hade redan qvällen förut Johannes Nilsson från Skåne föreslagit nedsättning af tullen till 4 rdr pr och fått majoriteten för sig i fråga om sflor, gaz och tylls. Nu ville Nils Nilsson från Werm1 land hafva för släta och fasonerade helsidenväfnader 6 rdr tull, och äberopade säsom skäl derför, att dessa tyger begagnas af de mera bemedlade, som hafva råd att betala sina öfverflödsartiklar, — att de svenska fabrikaterna äro bättre än de utländska, och att det säledes ej är skäl att underlätta de sednares införan-1 de, och att qvantiteten som tillverkas i Sverige, tillsammans med hvad som införtullats, borde vara tillräcklig, så att man ej borde uppmuntra ännu större införsel af denna öfverflödsvara. Nils Larsson åberopade de skäl som blifvit anförda för tullnedsättning i fråga om flor., visade att norska tullen på siden är ungefär 2 rdr lägre än den svenska, äfven om den nedsättes 1 rdr under hvad utskottet föreslagit, och förordade 4 rdr tullsats. Med honom instämde Rudberg, Nils Persson från Skåne, Jöns Andersson, Johannes Nilsson och Nils Nilsson från Örebro län. Vice talmannen Svartling var af samma mening, ansäg det orätt att införskrifva sämre varor än vi sjelfva kunde ästadkomma och ville ej att de fattiga arbetarne vid sidenfabrikerna skulle beröfvas sin ar I: betsförtjenst. Suhlström trodde ej på de utländska varornas sämre beskaffenhet, ty i sådan händelse skulle de ej bli införda, instämde för öfrigt med Nils Larsson och åberopade de skäl som voro anförda i fröga om flor. Petter Classon menade, att här serl man hvad skydd de svenska fabrikerna få åtnjuta; knoappt har man beslutat borttaga förbudet innan man vill nedsätta tullen; det är en följd af handelsintres sets stridighet emot fabriksintresset. Han ville ätminstone icke sätta tullen under hvad utskottet föreslagit. Petter Mårtensson förklarade sig tillhöra det prohibitiva partiet och ville bifall till utskottets förslag, säsom åtminstone en medelväg. Ola 3fånsson förenade sig med Nils Larsson och Sahlström och menade att de svenska fabrikerna ej behöfde frukta täflan om de lämna bättre vara än den utländska. Petter Jöns son trodde, att köpare ej förmå bedöma hvilken vare som är bäst och derföre borde man sätta sä hög tul: soma utskottet föreslagit. Förre talmannen Neds Persson menade, att utskottets förslag angåfve en lämplig medelväg, som man borde följa, och förklarad: sin äåsigt vara, att det vore fördelaktigt för landet at. så mycket som möjligt fylla sina behof med inhemsk ar! ete. Anders Persson menade, att 32 sk. bko on lagen såsom tullpremie för hvarje arbetare vid siden abrikerna var tillräckligt och instämde med dem son: ade 4 rår tull. Erk Ersson från Gefleborgs lin Carl Ersson och Nyqvist talade för samma äsigt, un der det David Andersson och Lekberg äter talade fö: utskottets förslag. En särskild fråga uppstod om presteständets beslut i denna punkt. Nils Larsson upplyste att prestestärdet bestämt sig för 4 rdr tull å ifrägavarande väfnaier. Talm. Nds Persson anförde att han fått en uppning att preståndet åsatt släta sidenväfnader 4 rdr tu:l, men sbawlar och andra slag 5 rdr. Nu inne fat ade denna punkt äfven faconerade tyger, och den trodde tslm. ej innefattas i presteståndets beslut. — Vise talman Svartling uppträdde efter dessa upplysalägar och visste ej hvad Kan skulle säga om dem som befatta sig med att sprida ut osanningar i ständet, men han ville kalla det obeskedligt.v NS Larsson sedan åter fick ordet. svarade har