KSR ESA AE 9 AAA Öfverstinnan närmade sig lampan och genomläste de korta, men. betydelsefulla raderna. Hennes drag voro lugna; ingen rörelse förrådde någon ovanligare oro. Hon syntes lugn och kall. — Hur bar detta bref kommit i dina händer? — frågade hon. — Det är detsamma. Det var en tillfällighet. .. Jag har hittat det. — Och denna saga, hopsmidd af en fiende, som under hela sin lefnad med det mest djefvulska hat förföljt dig . .. denna saga tror du, Stobee... I sanning, man har haft skäl att säga om dig, att du är mycket lätttrogen ... Mig, som i flera år varit din maka... och som fordom — tillade hon med sorgsen stämma — hade att glädja sig af din kärlek, mig, mot hvilken förtalet aldrig vågat hvässa sina pilar... mig drabba dina misstankar, mig anklagar du för det afskyvärdaste brott, emedan du tror på din dödsfiende, den gräslige mördaren, och på denna afgrundsqvinna, som svurit att rigta en förgiftad dolk mot mitt bröst, emedan hon hatar alla, som icke äro lika förderfvade som hon! Gå, Stobee! Jag känner dig icke mera! Du är icke mera min make; jag erkänner dig icke! Jag sliter det band, som förenar oss! Gål... Hon pekade med en åtbörd, full af värdighet, på dörren. För ett ögonblick kände sig öfversten afväpnad; men snart vaknade åter hans misstankar med fördubblad styrka. Kanske ville han också i djupet af sitt hjerta att hans hustru skulle vara brottslig, då han besinnade alla de orättvisor för hvilka han i motsatt fall skulle hafva att anklaga sig. — Nedriga hycklerska, falska, trolösa qvinna — röt han — du söker förgäfves blända mig med dina fagra ord, dina djefvalska konster. Men jag låter icke bedraga mig. I morgon tager du din dotterson med dig och lemnar detta hus. Jag vill icke hafva en mörderska under mitt tak... Bort! Han öppnade dörren och störtade ut. Sm, orörlig, med handen hårdt tryckt mot bjertat såg öfverstinnan under några ögonblick efter hono .. Men nu var henInes kraft uttömd. Med ett halfqväfdt rop störtade hon sanslös till golfvet. s I denna ställning fann henne kammarpigan, som några timmar sednare infann sig Hos sin matmoder, hvil.ken väl återställdes till sansningen, men genast nödgades intaga sängen. (Forts.)