samt trodde sig kunna åberopa samma skäl för förbulets. bibehällandehär, som vid frågan om skydd: ör bomullsfabrikerne blifvit anförde; och skulle med törre rätt kunna förorda denna busslöjd, som ej ledt ill försummande af äkerbruket eller bidragit till sprilande af lurendrejadt gods och dermed följande öferflöd. Talaren uttalade dock sin förhoppning att je norrländska väfverierna skulle lyckas att, äfven fter förbudets borttagande, uppehålla sin tillverkning 4 den inhemska marknaden, ehuru de komma att rbeta under mindre lyckliga auspicier än hittills. I lenna välönskning för den norrländska linneväfnaden örenade sig biskop Bergman, doktor Nordlander samt rosten Runsten. Såsom i går nämndes ogillade ständet af utskottet öreslagen tullfri utförsel å ekbark; det bibehöll nu ällande utförselstull, 16 sk. pr tunna. Skälet der ill var den misshushällning med ekskogarne, som u försiggår och hvilken har sin grund dels i tillåen inlösen af ekskog och dels i de laga skiftena, varigenom de af fordne egarne skonade ekarne ej så parsamt behandlas af nya egare. Ekbark, som är tt oundgängligt reqvisitum för läderberedningen, börar blifva allt svårare att erhålla, och då genom stark fierfrågan af de inhemska läderberedarne ekbarken älles i tillräckligt högt pris, ansägos skäl ej förefinas att genom tilläten tullfri export ännu mer förvära anskaffandet af denna vara, då, som förut iämndt är, den fattigare befolkningen, hvilken huf udsakligen sysselsätter sig med barkplockningen, eråller skälig betalning för sin vara. Vid den bibehällna tullen af 3 sk. pr 18 å oarbeade ben, hvars förträffliga gödningskraft, då de blifrit förmalde till mjöl, utskottet vitsordat, och hvars fria utförsel utsk. endast tillstyrkt för att ät en tig befolkning, som sysselsätter sig med benplockning, bereda större förtjenst, uppgafs som skäl ati audet vore i stort behof att få bibehälla detta göd agsämne, och att denna tull ej skulle bereda der fautige högre betalning för sina bersamlingar hvilka, nnan de exporteras, gå genom mångas händer, hvarrid största vinsten tillfaller exportören; tvertom ansåzo3 de fattige njuta den största fördelen genom et förbättradt åkerbruk med deraf följande rikare skördar. Å jern, smidt eller valsadt, har utskottet, eburu motioner blifvit väckte om upphäfvande af nu gällanie exporttulls 4 sk. pr sk borttagande, föreslagit sanma tulls bibehällande. Prosten Schram yrkade denna tulls borttagande för att bereda lättare afsättning i utlandet af vårt stångjern, och ansäg talaren detta desto7 billigare som utskottet ej åsatt någon utförseltull ä bly, bräder eller plank. Prosten P. C. Arogenius trodde jernhandteringens ställning ej så dälig, att den ju icke kunde bära sig med bibehållande af denna tull. Biskop Heurlin ansåg att till stängjernsintressets fördel förbudet för tackjerns utförande blifvit bibehåller, och bad dem som nu vilja hafva stängjernet wullfritt utfördt se till, hvarest ersättning för statsverkets förlust af så stora inkomster kan tagas, utan att betunga personer, som hafva mindre förmåga att ylla statsbehofven än stångjernstillverkarne. Doktor Sandberg. Nyss kunde man ej efterskänka 3 sk. på ett pund benmjöl, ehuru det erkändes bereda ördel ät det fattigaste folket; men utan efterskänande af 4 sk. på sk jern, påstäs jernhandteringen 2j kunna bära sig. Doktor Gumaelius. Då det gäller befordrandet af lea vigtigaste handtering vårt land eger kan en sumna, som visserligen anses ringa, mycket gagna denamma. Konjunkturerna äro nu onekligen förmänlisa; men härvid besannas det gamla ordspråket : att vär vår Herre låter regna välling, har den fåttige insea sked; ty i brist på vattentillgång stå de fleste eroverk, ehuru de nu hade tillfälle att förtjena. Huru tor eller liten statsförlusten af denna tull än mände blifva, bör den ändock ej inverka på den första af ula statsekonomiska principer att ej på verldsmark 1aden söka hindra afsättandet af en förädlad vara, ch intet land som är mänt om afsättning af sina orodukter, handlar härvidlag så oklokt som Sverige; för sin del yrkar tal. utförselstullens borttagande. Professor Carlson delade åsigten om tullens bortagande. Prosten Berlin ville hafva tullen qvar; han har så nycket hört talas om jernhandteringens pästädda ömkiga tillständ, hammarskatten skulle borttagas, för att fra lyftning åt denna döende handtering; nu skulle xporttullen äfven försvinna; ty utan efterskänkande af desse 4:ra skillingar på skeppundet skall jerntiilrerkningen gå under. Allt detta pästäs under det jernppriserna oupphörligen stiga, och jemren var ej sä stor då exporttullen var åtta gånger så hög; men tar nan nu bort utförseltullen, lider intet tvifvel att man j nästa riksdag skall komma och begära exportpremier och då duger det ej att bjuda 4 sk. nej då skall det vara riksdalerstal. Man har förut yttrat att tullen blott borde betraktas som en statsinkomst och tagas af de förmögnare; härvid lag tycker jag denna .cori hafva sin lämpligaste tillämpning, och röstar för min del för tullens bibehällande, i synnerhet då få af jerntillverkarne lära komma i ätnjutande af fördelen, om tullen borttages, hvilken hufvudsakligast lärer tillfalla grossörerne, som exportera varan. Professor Agardh trodde att den fördel, som tillfaller stängjernstillverkaren äfven kommer tackjernet till godo. Vi behöfva ej lägga band genom export.u!l på en produktionsvara; utländningen ätager sig sig nog att försvåra afsättningen. Komminister Beckman delade öfvertygelsen att den af den begärda tullheten uppkommande fördelen ej skulle komma ngjernstillverkaren till goda ; utan blefve en vinst för grossören, som vid taxeringen slipper undan med en tiondedel af hvad han jemförelsevis med andra borde betala i bevillning. Doktor Gumelus upplyser att de fleste, åtminstone de större jerntillverkarne sjelfve exportera sitt jern och ej ligga i händerna på grossörerne, hvadan äf ren fördelen skulle tillfalla dem sjelfva. Genom votering med 39 röster mot 9 bifölls utskottets framställning, hvadan exporttullen på stängjern qvarstär. Malm. Biskop Heurlin vill hafva exportförbudet härå borttaget och en eventuell tullsats af 1 rdr rgs perskeppund satt, hvarigenom en möjlighet kunde uppstå att, genom användande at utländska kapitaler, kunna få jernvägar till stånd i de norra orterna, hvarigenom de outtömligt rika malmtillgängarne vid Gellivare-grufvorne kunde komma att gifva ät landet någon vinst. Komminister Beckman ansåg den eventuella tullen för hög; men förklarade att den blifvit satt för de finske medintressenterne uti Utö grufvor, och för att försvåra utförseln af malm till Finland, hvilken u:försel konungen har svärt att neka. Doktor Säve och hofpredikanten Hasselrot trodde att man borde spara tillgången på Gellivare-malmen til! andra tider, då malmtillgången blifver mindre i de: öfriga Sverge, och misstänkte att om malmutförselr blefve tillåten, engelsmännen skulle akta sig att köpa värt stångjern, då de för sitt hehof kunde tillverka vida bättre jern af den goda svenska malmen. Prosten Berlin här sett uträkningar på malmtillgån gen i nämnde grufvor och hört att de skola vara till räckliga att fylla hela verldens jernbebof under c! sex tusen är; men om något äfven derå vore att pru ta, anser han dock den yttrade sparsamhetsäsigter alit för vida sträckt, och häller för bättre att på nå got vis till landets bästa nyttiggöra dessa oindlig stora resurser, som för närvarande ej gifva den rin