Aftonbladet – 11 maj 1854, sida 2

började brefvet för tionde gången ...och ändå var han icke riktigt säker om han skulle tro sina ögon. De rader han läste bildade följande fragment: — Det är sålunda i morgon, som jag skall sluta, Regina. Lampan i mitt fängelse belyser för sista gången mitt vanmäktige raseri ... Han har nyss lemnat mig . .. denne Stobee, denne afgrundsande, som korsat alla mina planer, ... som jag hatar med en passion, som icke ens kan släckas i döden... som skall följa mig till andra sidan grafven . .. såvida det finnes något bortom tidens gräns... Men ett gläder mig... hans besök i mitt fängelse gaf mig tillfälle att berätta honom, hvad jag redan längesedan anförtrott dig Regina, att den unga, älskade Cecilias död varit en följd af den gamla, svartsjuka mormodrens stämplingar ... Han vet således nu, — hvad jag icke förut vågade yppa för honom — att hans egen hustru slipade den dolk, hvilken jag stötte i den unga flickans bröst, för att på samma gång befria gumman från en förmodad rival och mig från en farlig pretendent på arfvet efter min morbror... Den papperslapp Stob6e hittat innehöll icke mer än dessa rader. Det öfriga syntes hafva blifvit bortrifvet . . . Att detta fragment fallit i Stobees händer, härledde sig tydligen från en tillfällighet. Den maskerade damen, om hvars namn och personlighet han numera icke kunde vara i okunnighet, kuude aldrig med afsigt hafva kastat ifrån sig ett så farligt papper... Brottet var sålunda klart, var bevisadt ... Den fasansfulla misstankan i Stobees själ öfvergick till visshet... Ett fruktansvärdt raseri fattade honom... — Jag måste se slutet af biljetten — utbrast han — slutet! Och sedan hem! hem, för att under tyngden af min vrede, mitt förakt, mina förbannelser krossa mörderskan... Fort härifrån... Han störtade ut i salen, hvarest dansen ännu var i full gång, men öfverallt blickade han förgäfves efter den orientaliska furstinnan. Hen var försvunnen: En person fattade hans arm. Kilstedt åtod bredvid honom,