Aftonbladet – 11 maj 1854, sida 2

färdig, att svärja henne trohet ilif och död... att trycka henne till mitt bröst, vore hon än utgången från sjelfva afgrunden. Jag måste veta hvem ni är, sköna dam... Låt ej masken längre hölja edra tjusande drag... Jag bönfaller, jag besvär er... Han hade fattat hennes hand och drog henne till sig... Berusad af vin ock kärlek, tryckte han henne till sitt bröst... Han kände hennes varma andedrägt smeka sin kind... ett par blomstrande läppar, yppiga, vällustiga, mötte hans egna... Men allt detta varade blott en sekund. Hal som en ål, slet hon sig ur hams armar och sprang upp. Utanför hördes hastiga steg närma sig... — Någon kommer — utbrast hon med bevingade ord. — Fort min herre, vi måst skiljas... Tag denna näsduk — hon ryckte fram en sådan ur en ficka i purpurklädningen, — ni ser att den är broderad . .. Ni skall igenkänna mig, då jag visar er maken... Vi hafva mycket att säga hvarandra... Nu fort härifrån . . . Hon kastade näsduken för öfverstens fötter, och försvann. TJUGUFÖRSTA KAPITLET. Stobge hade störtat fram för att fatta hennes klädning, men det var för sent. Dörren slogs igen och han befann sig ensam i kabinettet. — Förunderligt . . . sällsamt — mumlade han, i det han for med handen öfver pannan — hvem var då denna qvinna? Hvar har jag då hört denna röst..s Kanske denna näsduk kan upplysa... Han lutade sig ned och upptog den maskerade damens gåfva. Bredvid näsduken låg på golfvet ett till hälften sönderrifvet papper, som i brådskan syntes hafva följt med ur damens ficka... Stobee upptog äfven detta papper . . Han närmade sig kandelabern, för att läsa detsamma... I början dansade bokstäfverna oredigt omkring för hans ögon... Det dröjde linge, innan han kunde fatta innehållet af det brof på hvilket hans blickar stirTrade... I — Cypervinets dunster försvunno, i den mån som inne. hållet af brefvet började blifva klart för henom . . . Har