Aftonbladet – 10 maj 1854, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Donaumynningarne. Då man talar om Donaumynningarne tänker man vanligen blott på Sulina, som är ryssarnes egendom och som visserligen bildar hufvud utloppet, i det den är vägen för de mellan Galacz och Svarta hafvet gående fartyg. Donau utfaller dock i Svarta hafvet, de många smä armarne och kanalerna oberäknade, genom fem större mynningar. Ofvan Tultscha begynner Donau-Deltat, omfattande en sumpig ö-triangel, genom hvars morasiga mark Donau med trögt lopp slingrar sig fram i otaliga ädror. Dessa fem större strömmar och mynningar (turk. Bogasi) heta Kilia, Sulina, S:t Georg (rysk: Georgiewskoi, turk. Kedrille), Jalova-Kutsuk och Portessa. Blott Kilia och Sulina, hvilka hafva det djupaste vattnet, äro fullkomligt i ryssarnes händer, då deremot de tre andra strömmarne taga sin väg genom Dobrudscha och beröra nedanför Tuldscha blott turkiskt område. S:t Georg bildar dock sedan 1829 den ryska gränsen. Den Donauarm, som går till de bäda mynningarne Jalova Kutsuk och Portessa, får, der den skiljer sig frän S:t Georg, namnet Dunavez och strömmar in i Dobrudscha genom sjön Ram sin, vid hvilken Dobrudschas hufvudstad Babadagh (10,000 invänare) ligger, der storvezirerna i de förra krigen mot Ryssland vänligtvis haft sina högqvarter. Under den torra årstiden ha dessa bäda mynningar (till hvilka ännu kommer den mindre Korte-Bogassis) trots Ramsinsjön, icke nog vatten, så att större fartyg ej kunna gå upp, utan köpmansgods från och till Babadagh skickas landvägen från Kara-Arman, den närmaste hamnen vid Svarta hafvet. Men på våren och hösten deremot äro dessa Donaumynningar fullkomligt farbara äfven för större sjöfartyg, hvilket de är 1850, af österrikiska bolaget för ängfart på Donau föranstaltade undersökningar utvisade. Denna väg erbjuder till och med mänga fördelar framför Kilia och Sulina, ty de hafva mindre naturhinder att kämpa med, såsom sandbankar etc., hvilka ryssarne låta allt mer och mer utvidga sig i Sulina, och äro nära 30 mil närmare Konstantinopel. Denna omständighet kan äfven tjena till förklaring hvarför ryssarne inträngt i Dobrudscha: de vilja göra Ledrille, JalovaKutsuk och Portessa lika ofarbara för engelska och franska kanonbåtar, som Kilia och Sulina redan äro. Med tillhjelp af dylika, af general Paixhans konstruerade, med groft artilleri armerade båtar skulle det vara lätt för Portens bundsförvandter att forcera Donau vid Galacz och Braila och göra ryssarnes försvarslinie ohällbar. Nu skola de dock i de försänkningar ryssarne förmodligen i alla Donaumynningar nedlagt, finna oöfvervinnerliga hinder. Ryska tidningar, Den nuvarande stora krisen har äfven dragit det ryska tidningsväsendet i dagsljuset och man hör nu hvarje ögonblick moskovitiska organer citeras, som hittills för den europeiska allmänheten voro fullkomligt okända storheter. Det kan derföre ej vara ur vägen att säga några ord om de ryska tidningarne. Till en början mäste erinras, att en politisk press i egentlig mening icke finnes i Ryssland, emedan censuren sörjer för att tidningarne blott skrifva sådant som regeringen anser nyttigt eller ätminstone oskadligt, och alltså hvarje sken af opposition försvinner. Ledande artiklar höra till sällsyntheterna och förekomma sä godt som aldrig i fredstider; blott när regeringen, under allvarsammare politiska konjunkturer, anser sig tvungen att lugna sinnena eller underbläsa fanatismen — att uppkalla folket till det heliga Rysslands försvar eller uppreta det mot hedningarne,, tillätes det de inspirerade pennorna att sätta sig i rörelse och fylla tidnings spalterna med utgjutelser pä vers och prosa. I detta