Aftonbladet – 9 maj 1854, sida 4

Den beryktade Lifstidsfången Carl Fredrik Liljas märkvärdiga lefnadsöden, djerfva stölder och många äfventyr, såvä -— ma som i fremmande land, berättade af honon sjelf. Med p Ofvannämnde skildring af den i våra brottmåls-annaler så sorgligt rylbar vordne Carl Fredrik lingsrika lefnadsöden bör icko förblandas med de; flygskrifter beträffande censamma, hvilka förut varit synlige. I dem kunde meddelas endast spridda drag ur hans äfventyrliga och brottsliga lif, d. v. s. blott hvilka tillgång finnes i stora massor af protokoller och rättegångshandlingar, der de måste uppletas. Dej lefnadsteckningen åter är en sjelfbekännelse, fluten ur hans egen penna, med blott de förändringa af språket och en redig framställning af sakförhållandena gjort nödvändiga. Man finner sålunda i den en redogörelse, ej blott för alla af Lilja begångna brott, utan äfven för bevekealsegrunderna till desam som vill kasta en djupare blick in i brottslingens innersta, skall det säkerligin icke blifva utan intresse ske kan, följa Lilja under hans lefnadslopp och iakttaga, huru länkarne i hars förbrytelsers kedja så små sig, till dess tyngden af densamma slutligen krossade hans borgerliga tillvaro och störtade honom i den afg bräddar han så länge vandrat. Lilja är icke en brottsling som skryter öfrer sina förbrytelser. Han be tac kelt, flärdfritt, stundom med en anstrykning af humor, genom hvilken likväl vemodet då och då tåröge kar fram. Skildringen af en förmiddag, tillbragt på Drottningholm vid hans återkomst från Westeris, är i mor än et vänseende af djupt gripande effekt. Utan att puffa, och utan att träda sanningen för nära, tor: med full trygghet kunna påstå, att ingen, som med eftertanka genomläser den beryktade lifstidsfångens skildrin brott, öden och äfventyr, skall med missnöje öfver framställniagen af desamma lägga den 216 tätt tryc vra boken ur sina händer. Då och då beledsagas berättelserna af reflektioner, hvilka förtjena att djupt beh cen, till och med af dem, som hafva sig vården och upprätthållandet af våra lagar anförtredda. i 3