nas, spisade blanc manger och läskades med remgjordt svenskt vinbärsvin, hvilket allt tyckes smaka dem förträffligt. Hamilton har det dra mildaste och frommaste utseende, något ikta Johanneisk i allt sitt väsende och talesätt. De beskrefvo hvilken förlust deras far-. yg lidit genom Freelands dödsfall. Han läer varit en högst utmärkt yngling och mycset omtyckt af alla sina kamrater. Vi lofrade dem att vårda deras landsmans graf såsom en kär anhörigs, hvarför de också förclarade sig mycket tacksamma. — De tyckte utt här är så vackert, något som de icke kunat föreställa sig af de kala klippiga stränlerna på öns yttre sida. För kontrastens skull kommer jag nu att ;fvergå från talet om det Johanneiska väsenlet direkte till ett annat väsende, som har ätt mycket af furienatur uti sig. I dag vänta vi nemligen hit en neger, som tingat på att å köpa en ko af oss. Som kreaturet är hvad nan på ren svenska kallar folk-ilsketo, så yckes det vara moget för knifven och — änderna. Engelsmännen lära väl ej länge krusa med vår kära Majros, — ett alltför vackert namn för en så ondskefull varelse! Man säger att Ingiald Illråda fick sitt rätta kurage efter att ha spisat ett varghjerta. I all jag icke vore öfvertygad att engelsmännen hafva mod nog förut, skulle jag tro att steken af vår Majros ej skulle vara opassande diet för dem som ämna sig ut emot ryssen. Utgången skall väl visa om följderna nu blifva desamma. Gerna för oss må hvarje engelsman vara en Ingiald. Majros, och ryssen blifva derpå de enda lidande. Troligen blir detta min sista epistel ill lg medan flottan ligger qvar här. Möjligen skulle jag dock ännu kunna samla åt dig en efterskörd; ty då allt blir lugnt och stilla igen, vörja också minnena att reda sig och öns be