Aftonbladet – 9 maj 1854, sida 2

norgon lättas ankarena; i morgon sker upporott,; men när morgondagen kommer, ligga unkarena lika hållfasta, som förut, på botten f vår Mysing), och tillfölje deraf ligga också fartygen lika prunkande qvar på dess böljande yta. Hvarje förmiddag påminnas vi sanska hörbart om deras qvarvaro, ty de dunIrande skotten vid deras målskjutningar göra ig kännbara både i våra örhinnor och på råra fönsterrutor, som stundligen af dem brinsas i skallring. Vi tycka oss dagligen hafva ramför oss de ljungande nejderna af ett Hogand eller ett Sinope; dock hafva vi nu omsiler blifvit så vana vid allt detta dundrande och ljungande och vid hela herrligheten för frigt, att det nu är endast som det skulle så vara. Ett högst ogynnsamt väder med storm och kyla har nu hela denna långa tid vari rådande; men det oaktadt anlända alla daga besökande till fartygen. Icke blott från de kringliggande öarne, Utö, Ornö och Dalarö, atan äfven ifrån fasta landets kustsocknar, Österoch Westerhaninge samt Ösmo — ja, troligen ännu längre ifrån har en daglig trafik tillströmmat, dels af dem som infunnit sig för ögonfägnadens skull, dels för vinningslystnadens. Mjölk, kött och ägg m. m. har till afsalu fraktats långa vägar och tyckes alltid vara välkommet. Potatis lär hafva betalts med ända till 10 rdr svenskt tunnan, ehuru vi icke fått mera än 7å8, hvilket vi redan anse vara rätt väl betaldt. Dock måste någon påitlig försäljare vara med; eljest blir man skuggad; ty dels förstår sig icke folket på myntet, dels händer det att de stoppa en dryg del i sin egen ficka. En artikel, hvarpå man allra lättast kunnat göra affärer, ehuru vi för vår del afskytt den kommersen, är stark) Den emellan Muskö och Utö belögna fjärd, vid hvilken Elfsnabbshamnen är belägen och der nu engelska eskadern ligger för ankar, kallas Mysingen, efter en beryktad viking, som i forntiden Bar det namnet. Musköns namn har man också ansett ega samma härledning och vara uppkommet genom sammandragning af det ursprungliga namnet Mysingsö,