Aftonbladet – 9 maj 1854, sida 1

STOCKHOLM, den 9 Maj. Äfven om sttänderna med den bästa vilja förenade de erforderliga insigterna för uppgörandet af en klok och rättvis finansregleTring, förblir detta en omöjlighet, så länge ständerna handlägga de dertill hörande särskilda frågorna i den hittills följda, så att säga bakvända ordningen. En ny påminmelse härom lemnar bevillningsutskottets betäinkande, angående grunderna för den blifvanade allmänna bevillningen, samt föreskrifterna :för deras tillämpning,. Den allmänna bevilllningen är nemligen en skatt som bör påläggas och utgå endast för att fylla den så kallade statsbristsumman och betäcka de statsutgifter och behof, till hvilka statens ej mindre ordinarie inkomster än andra bevillningsmedel icke förslå. Men huru skola grunder kunna uppgöras för en sådan skatt, innan man med någorlunda säkerhet känner beräkningen ej mindre af de ordinarie inkomsterna och af de andra bevillningarne, såsom bränvinsskatten, tullbevillningen, m. fl., än äfven af de ordinarie och extraordinarie utgifterna, samt således vet om ens någon allmän bevillning erfordras för att bringa jemvigt mellan statens debet och kredit? Nämnde betänkande visar också att utskottet denna gång likasom tillförene vid behandlingen af samma ämne famlat i mörkret vid betänkandets afgifvande. Uti inledningen till sitt betänkande yttrar nemligen utskottet, i ungefärlig likhet med hvad som egt rum vid föregående riksdagar, att det dock torde böra erinra, att de uti förslaget förekommande asifferbelopp occh procentbestämmelser, hvilka först sedan :statsbristsumman blifvit känd, kunna definitivt stadgas, blifvit uppställda endast förslagsvis och för att uttrycka det förhållande, i hvilket utskottet ansett bevillningen böra fördelas mellan de särskilda ,medborgareklasserna., Derefter har utskottet, ehuru okunnigt om någon statsbrist vid denna riksdag verkligen uppstår, som behöfver genom allmän bevillning fyllas, dock provisoriskt afstyrkt flera motioner om lindring i allmänna bevillningen, eller förklarat vidare yttrande öfver dem för närvarande obeböfligt; och utskottet har, utan att ådagalägga någon misskundsamhet mot de mindre väl bergade eller, kanske rättare uttryckt, utblottade folkklasserna, förordat bibehållandet af alla de afgifter, som nu drabba dem under namn af allmän bevillning och, så vidt vi kunnat finna, tillstyrkt blott en befrielse från denna skatt, nemligen för nofficerares hästoch fourage-medel,, hvilken befrielse I vi emellertid finna billig, ehuru många andra sannerligen varit lika och till och med mycket mera skäliga. Om det nu skulle visa sig, när en gång de ordinarie och extraordinarie utgifterna blifvit fastställda, äfvensom alla ordinarie och extraordinarie inkomster, med undantag af allmänna bevillningen eller vår inkomstskatt, att denna sednare icke erfordras eller är behöflig, och sådant kan man ju hafva skäl att förmoda, synnerligen till följd af den nya bränvinsskatten, hvilken enda tillökning sannolikt kommer att årligen lemna dubbelt så stort belopp som hela den nu beräknade allmänna bevillningen, upptagen till 1,900,000 rdr om året; hvartill gagnar då hela förenämnde betänkande? Regeringsformens nuvarande stadgande i 70 S, att bevillningsutskottet åligger, att opåmint vid hvarje riksdag uppgifva de allmänna grunderna för den blifvande bevillningens fördelning, och sedermera, då summans belopp blifvit faststädt, författa förslag till bevillningens utgö:ande, borde väl icke hafva tillämpats på sitt som nu sker, så att ordet: ,opåmint, beraktas innefatta ett åliggande för utskottet, att med mycket besvär utarbeta sitt vidlyftiga betinkande om dessa grunder, innan man ännu har knappt någon aning om, huruvida någon så beskaffad skatt som förevarande, ens bör komma i fråga; och att detta åter beror af antalet utaf de millioner hvilka beviljas under titlarne bränvinsskatt, tullbe