Aftonbladet – 6 maj 1854, sida 3

BLANDADE ÄMNER. Sir Charles Napier. Tänk dig sjelf en liten gubbe, Qvick i gången, som en fisk, Undersättsig, som en stubbe Af en jernek, ännu frisk! Sjutti vintrars snö i hären Nägot lutande han bar; Men på kinderna läg våren I sin fulla blomstring qvar. Skarpa voro ögats pilar, Säkert träffande sitt mål; Klara, som när solsken hvilar På en svärdsudd, smidd af stäl. Blickarne, hvarthelst de flögo, När de stannade en stund, Ryggmärgen de nästan sögo, Trängande till hjertats grund. Dragen omkring munnen buro Spår, att han pardon ej gaf, Ty i djerfva linier skuro De hvarandras banor af. Enkel var hans drägt och ingen Stjerna blänkte pä hans rock. Näktergaln, fast grä är vingen, Är ju näktergal ändock. Det är smäf.vIk blott, som hölja lomheten med grannlåtsflor. Mossor bergens yta hölja, Men i djupet guldmalm bor. (Ur Stormfåglarne.)