Aftonbladet – 5 maj 1854, sida 2

i Turkiet utöfva något slags öfvervälde (suprematie), som, kunde sträcka sig öfver det inflytande, som grund; at gällände fördrag tillkomfför Rysslant dan vid denriå tidpunkt mötte vi misstroende och snart derefter dolda fiendtligheter från franska och britti ska regeriligarnes sida, hvilka bemödade sig att vilseföra Porten genom ätt gifva vanställande färg åt vära afsigter. Slutligen, i närvarande ögonblick, afkasta England och Frankrike masken, betrakta vår tvist med Turkiet endast såsom en underordnad fråga och dölja icke längre, att deras gemensamma syfte är att försvaga Ryssland, att; frånröfva det en del af dess besittningar och att nedrycka vårt fädernesland från den höga plats, dit den högstes arm upphöjt det. Bör väl det orthodoxa Ryssland frukta dylika hotelser ? Färdigt att bringa fiendens djerfhet på skam, skall det väl rygga tillbaka för det heliga mål, som den gudomliga försynen anvisat det? — Nej! Ryssland har icke glömt Gud! Det är ej för verldsliga intressen, som det gripit till vapen; det kämpar för kristna tron och till försvar för sina, af oförsonliga fender förtryckta trosförvandter. Må hela kristenheten då veta, att tanken hos Rysslands herrskare äfven är den tanke, som lifvar och uppfyller hela ryska folkets stora familj — detta ortho doxa folk, troget mot Gud och möt hans enda son, Jesus Christus vår Frälsare. Det är för tron och kristenheten, som vi kämpa! Vobiscum Deus — quis contra nos! (När Gud är med oss — ho kan då stå oss emot). Gifvit i S:t Petersburg den 23 dagen i April månad och nådens år ett tusende åttahundrade och det femtiofjerde samt af vår regering det tjugunionde. Nicolauso. asesdsn——4