Aftonbladet – 5 maj 1854, sida 1

af Osterrike ledas till en politik, som vore något grand mindre stridande mot landets ögonskenliga intressen. Det hade varit onödigt och föga upplifs vande att berätta er alla de fluktuationer till hvilka vi varit vittnen. Hvad som händt hittills låter sammanfatta sig sålunda: Efter att hafva förkastat den österrikiska neutraliteten i medlet af Januari och den ryska neutraliteten i slutet af samma månad, började Preussen, som i början af året befann sig i spetsen för rörelsen, att bli rädd för sitt eget mod, och vägrade under inflytelse af det ryska partiet att underteckna den österrikiskengelsk-franska konventionen (först föreslagen af vestmakterna och sedan understödd af Österrike), och återföll sålunda i den bottenlösa neutraliteten. Tvärtom ville Preussen draga Österrike med sig och göra Tyskland orörligt till fördel för kejsar Nikolaus. Ett slags ministerförändring hade i all sköns hemlighet egt rum den 4 Mars; grefve Pourtales, hvilken Manteuffel hade antagit såsom biträde för utrikes affärerna, hade utträdt ur kabinettet, der han icke lät sig behaga att spela salig Radowitz rol och låta bruka sig såsom denne; Gerlach-Stahlska partiet fick öfverhanden, och regeringen, som i London och Paris komprometterade sig genom oantagliga fredsbeskickningar, hoppades förmå Österrike att göra hvad grefve Örloff, olycklig i åminnelse, i grunden hade velat, och som de båda tyska stormakterna hade vägrat, tack vare den fasta hållning som Preussen, då för tiden vid bättre mod, hade ingifvit sin granne. Men denna af det ryska partiet i Berlin hopspunna intrig hade ej den beräknade framgången. Österrike, som är en stormakt och befinner sig styrdt af allvarsamma statsmän, hade, sedan det gemensamt med Preussen förkastat dem af Ryssland erbjudna neutraliteten, lydt händelsernas fingervisning och närmat sig till de vestra makterna. Händelsernas gång hade: på sin sida gjort verkan, och uppenbarelsen af den beryktade engelsk-ryska korrespondensen hade burit sina helsosamma frukter. Med ett ord, Österrike svarade det ryssälskanide Preussen: för sent! Vi äro ej längre i diet qvarteretv. Men Preussen fruktade att bllifva lemnadt åt sig sjelft, och se sig öfvergiifvet af alla. Det skyndade att börja underhandllingar med Österrike, undertecknade Wienerprostokollet af den 9, som ådagalägger de europeiiska stormakternas enighet äfven efter krigsförklaringen, och afelöt den 10 April ett offoch defensivfördrag med Österrike, hvars antiryska innehåll ni känner af den i de halfoffciella bladen meddelade analysen. Sådan är len diplomatiska ställningen och de ingångna förbindelserna. Återstår att lära känna de praktiska följderna. Måtte de i allt motsvara allmänhetens förhoppningart Vid sidan af dessa sakförhållanden, som äro alltför: bekanta att jag här skulle behötva ingå i dersas detaljer, hade vi två kamrarnes: sessioner, andra kammarens den 8 April, och, första kammarens den 25, då regeringen ficksig beviljad den begärda krediten af 30 millioner thaler. Hr von Vinckes tal i andra kammaren, som ni känner af tidningarne, fann ett lifligt bifall. Stahl å sin sida förordade der absoluta neutraliteten, men, märkligt nog, rågade hvarken han eller hans parti, som inneduter den sjelfviska och giriga junkerligan, ängre predika förbundet med Ryssland, utan retirerade nu till neutraliteten, som de förlidea sommar förklarade vara en omöjlighet. On deremot regeringen, så länge den kan, i saken vidhåller den neutrala (läs: dun vanmäktiga) politiken, så vågar den icke tillstå den i sina depescher och i sina talikamrarne. Hvad angår pressen och allmänheten, så kallas en hvar ryss, som vågar försvara neutraliteten. Orden ryss och neutral äro från detta ögonblick liktydiga, Jag skyndar att lemna de offciella förhållandena, för att säga er huru sinnesstämningen för ögonblicket är, Vid gryningen af ett europeiskt krig har i Preussen, hvarest folket och armåen äro ett, den allmänna opinionen någonting att betyda. Tillåt mig då att meddela er ett arbete, som utgått ur vensterns leder, och som detta lands tidningar endast meddelat i små utdrag, om de öfverhufvud meddelat någonting alls. De fruktade för censuren, som indirekt är återställd genom polisens rättighet att belägga med qvarstad. Jag skall nedanföre bifoga ett utdrag af en ganska märkvärdig brochyr, och som gjort ett omätligt uppseende. Ni skall sålunda se — och det är ändas målet med denna skrifvelse — att om Prexusgsen i detta ögonblick njuter föga anseende i verlden, får man ej derföre anklaga nationen och att om stridernas Gud kallar vårt folk och det får goda befälhafvare, skall det icke svika sin kallelse. . Se här till en början hvad man kan kalla liberalismens programm: — — — 2rDet är isynnerhet fö. i ikgiltigt, under hvilka förhållanden. dei er handling bi träder den europeiska koalitionen. Den ögonskenliga kontrasten mellan de mängfaldiga vägar, på hvilka Tyskland kan föras till ett verksamt uppträdande mot Ryssland, blir ännu skarpare för Preussen genom ett nytt slags beroende, som ur tysk synpunkt mäste be:ecknas såsom minst sagdt icke önskvärdt, ur preussisk säsom rent af skymfligt. Vi utgå från den äsigten, att det mer motsvarar Tysklands intressen om det mellersta Europa genom Preussens exempel föranlätes till ett verksamt uppträdande mot Ryssland, än om det sker genom Österrikes föranledning. Kejsarstatens ställning är en säng, säsom man väl Vvet, sädan, att den nästan omöjligen kan genomföra en neutralitetspolitik. De faror, hvilka ett sådant system skulle föra med sig, ligga så nära och äro så betydande, att följderna af en neutralitetspolitik fullkomligen sammanfalla med följderna af en rysk allians. Man måste väl nu otvifvelaktigt erkänna, att de Österrikiska statsmännen med oförvillad blick uppfatta det betänkliga i kejsarstatens ställning och deraf hemta de mest dvilkorliga inledningar att sluta sig till de vestra makterna; men man fär lika litet draga i tvifrelsmål, att en sådan politik för Tyskland mister en stor del af sitt värde, medan den i viss mån dikteras af den vid stora, medelbart Hotande faror frambrytande sjelfbevarelseriften. Dett kan ej helt och hållet tillfredsställa yskland om det endast derigenom föranledes till notvärn mott den ryska öfvermakten, att Österrike iter af sina intressen uti Italien, hvilka hvarken äro yska eller stå i något inre sammanhang med den ora europei:ska frågan, tvinga sig att taga parti mot tyssland. Om Tyskland blott derigenom kan förmås ill aktift uppträdande mot Ryssland. att en rusk na