Aftonbladet – 4 maj 1854, sida 2

närmare till mötes. Albion! få icke våra söner strida i dina leder — — tack, tack, att likväl du har lemnat en af dina söner i sköt af vår jord! Vi skola omhulda hans graf; ven här skall man icke förgäta hans och ditt minne! Såsom en anspråkslös runa på den unge krigarens gnf tjene efterföljande verser: Vid Löjtnant Freelands Graf, den 26 April 1854, Han hair fällt sin vandringsstaf, Nej, ett svärd det var han fällde. Krossad hjelm och brusten glaf Hylla dödens öfvervälde. Här, fast midt i hamnens sköt, Dödens storm, allhärjarn, bröt Lifvets unga, friska stängel: Engelsmannen blef en engel. Till en bättre hamn han gick, På ett bättre rangskepp buren. Segerpalmen, som han fick, Ej af jordisk palm var skuren, För Victorias, drottningens, Hjelte sattes här en gräns. Krönt ef himmelens Vietoria Blef han med en bättre gloria. Inga fiender hans graf Skola trampa, segerglade. Svensk var stranden, svenskt det haf, Der sit; hufvud ned han lade. Muskön, här vid Sota-skär, Honom i sitt sköte bär; Ingen honom frän oss sliter, Icke ens de moskowiter. I vår hamn han hvilan fann, Dödens hvila; — mera stilla, Mera fridfullt ingen kan Hvila wt från tidens villa. Vid vår strand han suckat ut Alla plägor — och till slut I vår jord han nu får drömma Om Britannias strand, den ömma. W. blef vid kyrkan ytterligare bjuden, att åföljande dag, thorsdagen, med så många