Aftonbladet – 4 maj 1854, sida 2

Jag hade väl icke varit med ibland dem, som på Royal George fått göra den nu af. lidne löjtnant Freelands bekantskap; dock. hvilket deltagande måste icke den unge man nens så plötsliga dödsfall, under sådana omständigheter, så fjerran från sitt fädernesland, ombord på ett krigsskepp i vår hamn, hos oss alla väcka! Naturligtvis ville vi alla blifva vittnen till begrafningen, hvilken, utom det rörande i sjelfva högtidligheten, derjemte lofvade oss att åtminstone få betrakta en af yttringarne at det engelska folkets religiösa lif, — en begrafningsceremoni, sådan den i deras hemland förrättas. Vi inställde oss också vid kyrkogården vid middagstiden och gingo derifrån det ankommande sorgetåget till mötes. Först visade sig för oss på sjön ett rätt eget skådespel, nemligen en likprocession, icke på en granrisbeströdd väg, utan på solglittrande hafsvågor. 40 slupar kommo roende i långsam och jemn takt, två och två, i en ganska välordnad procession. Det var ett tåg af minst 510 engelsmin, som på detta högtidliga vis nalkades vår strand. Ållt befäl ifrån Royal George och manskapet inberäknadt utgjorde 200 man: sedan följde en slup från bvardera af de öfriga 24 skeppen, med befäl och manskap. Först fördes den döde i land. Öfver kistan var utbredd den engelska fi-ggan; ofvanpå den låg den bortgångne unge krigarens så hastigt nedlagda kask och svärd. Kistan bars på axlarne af marinsoldater från Royal Geotge,. Jag ville, ken eåra döttrar här i går dansat, befanns död i sin säng denra morgon kl. 6. Alla våra kamrater erfara en djup och lif!ig sorg öfver denna olyckshändelse, och vi äro fullt öfvertygade att ni och er goda familj skola deltaga i vår smärta. Han kom mer att begrafvas kl. 2 imorgon på eder kyrkogård. Alltid er tillgifne RB. Je C. Scott; ehineg.