Aftonbladet – 3 maj 1854, sida 3

lefdes redan under Gustaf Adolfs och Christinas tidei vida yppigare än man gör i våra dagar, och fester gåfvos ofta af de högstuppsatte magnaterna, mera kostsamme än våra tarlliga statsråd och landshöfdingar kunna göre sig ett begrepp om. Det var en sådan fest som gafs af Skånes styresman, landshöfdingen grefve Hård, till firande på en gång af hans silfverbröllop och hans frus födelsedag. De stora salarne i residenset hvimlade redan af gäster, af hvilka de flesta voro maskerade. Genom denna brokiga och lifiga samling armbågade sig tvenne svarta dominos med möda fråm. — Nej, min vän... det här står jag icke ut med — sade den era slutligen. — Hvilken odräglig trängsel och hvilka fadda kostymer sedan! Jag bevistade en maskerad på bofvet i Dresden för någon tid sedan. Det var annat det... — Gif dig till tåls, — svarade den andre, -— dv har ännu icke sett det bästa! Hon är ännu icke kopmmen, balens blifvande drottning... den qvinna, som genom sin skönhet och sina behag mest af alla förtjenaar din byllning.. .. Gif dig till tåls, säger jag. Jag har: ju lofvat att visa dig en dam, värdig att blifva din älska-rinnna . . . — Men hvem är hon då... Du har-du ju icke saagt. . . — Hon må sjelf säga dig hvem hon är... Mfen se här ha vi en betjent med förfriskningar. En skål för din blifvande kärlek, min vän. — Må göra då, — sade öfverste Stobåe, i det han upplyftade skägget på masken, och tömde glaset i botten. —Låt oss gå vidare, — fortfor Kilstedt, i det han fattade sin följeslagares arm, — vi hafva ännu icke bugat oss för värdinnan, den hedersgumman, som sitter derborta under ett riktigt löfhvalf i fonden af salen... Men se här en ny bricka. Vi taga ännu ett glas och sedan raskt framåt... Skål för hertig Carl Fredrik, — fortfor han hviskande. Öfverstea tömde sitt glas, utan att säga ett oråd. — Och ännu en skål, — fortfor Kilstedt, — fför det gamla Sverige och dess ära... för den Carolinska IF hjelteildren och dess stundande pånyttfödelse... En skkål för lejonet, hvars rytande ännu en gång skall äterskalllla öfver verlden. — Då skulle jag vilja vara med, — sade Stobåge med sammanbitna läppar. De gingo nu förbi värdinnang plats, hvarvid. både vå gjorde en djup bugning. (Fortis.)