STOCKHOLM, den 3 Maj. Vi meddela här nedan konstitutionsutskottets memorial till justitieombudsmannen, med anmodan till honom att utföra riksrättsåtalet emot de konungens rådgifvare som i skatteförenklingsfrågan, den 10 Oktober 1851, tillstyrkt öfverträdelse af grundlagen; äfvensom justitieombudsmannens skrifvelse till riksrättens ordförande, presidenten i Svea hofrätt, med begäran om laga kallelse å de tilltalade. Allt annat oberäknadt eger detta riksrättsmål den märkvärdigheten, att vara det första efter konung Oscars tillträde af regeringen. Af gammalt känner man att: de inför riksrätten tilltalade icke löpa synmerlig fara ijuridiskt hänseende, men i alla händelser qvarstår den politiska betydelsen af åtalet, hvars äfven moraliska tyngd ifrämsta rummet drabbar föredraganden af finansärenden vid detta tillfälle, statsrådet Gripenstedt, som så lättsinnigt behandlat rikets ständers grundlagsenligen fattade beslut och de skattskyldiges deraf beroende rätt att komma i åtnjutande af någon lättnad vid fullgörandet af somliga utaf sina bördor. Då konungens rådgifvare i dylika fall förbise sin pligt att bevaka grumdlagarnes helgd och de skattskyldiges rätt emot egenmäktiga beslut, hafva samma rådgifvarre gjort sig fullt förtjenta af anklagelse inför mätta. Må sanningen häraf åtminstone tjena till en varning emot nya angrepp på grundlagarne, hvilken i närvarande tid synes vara af omständigheterna ganska väl påkallad. Från konstitutionsutskottet har man nu jemväl att snart emotse det stora, på grund af 107 regeringsformen beslutade, anmärkningsmemorialet emot konungens rådgifvare. Utskottets memorial har denna lydelse: Till Rikets Ständers justitieombudsman. Såsom Kongl. Maj:ts nädiga proposition till Rikets sednast församlade Ständer af den 1 Febrnari 1851 närmare utvisar, hade, i anledning af de vid flera föregäende riksdagar väckta frågor om förändring i sättet och ordningen för grundskatternas utgörande, äfvensom om införande af en med tillförlitligare kontrol!er förenad förenkling af uppbördsoch redegörelseverken, Kongl. Maj:t ansett sig böra till den på Rikets Ständer ankommande behandling öfverlemna de förslag, hvilka Kongl. Maj:t i detta ämne funnit lämpliga och af behofvet päkallade; dervid Kgl. M:t, bland de hufvudsakligaste öfverklagade olägenheterna af nuvarande beskattningssystem, :anfört de rörande det indelta löningssättet gällande sstadganden, hvilka uti sig innefattade möjlighet för dee indelningshafvare, som ville sig deraf begagna, att aallt för högt uppdrifva räntornas lösningspris, och hhvarigenom en obillig olikhet uppstod emellan indeltee räntegifvare och innehafvare af sådana hemman, hwvilkas räntor voro kronan behållna ; äfvensom den boetydliga skiljaktighet, som egde rum uti skatternas belopp under olika är, hvarigenom all säker beräkning i nämnde afseende gjordes omöjlig för såväl staten som den enskilde, och hvilken skiljaktighet vore destomera menlig för de skattdragande, som skatternas förhöjning alltid inträffade samtivigt med minskad afkastning af jordbruket, samt följaktligen stod i omvändt förhållande till förmägan hos de skattskyldige att räntorna utgöra. Till olägenheternas afhjelpande ansäg Kcngl. Maj:t erfordras: 1:0 förenkling af grundräntorna; 2:0 ändring i sättet för de indelta hemmansräntornas utgörande; samt 3:0 förändrade grunder för markegångens bestämmande; och framställdes i nu. uppgifna ordning Kongl. Maj:ts nädiga förslag. I den första frågan föreslog Komgl. Maj:t, att, med bibehållande af de i ordinarie rämtan, så väl hvad beträffade den indelta, som den krronan behällna andel deraf, ingående hufvudpersedlaar, skulle de mindre betydliga eller sä kallade småppersedlarne, hvilka voro beroende af markegång, efter: ett, på grund af nästföregäende tjugu årens marktegångar, faststäldt medelpris, förvandlas i penningar till visst belopp; hvarjemte Kongl. Maj:t förklarade sig vilja, sedan Rikets Ständer härom meddelat sitt beslut och efter det nädiga upplysningar blifvit inhemtade samt vederbörande embetsmyndigheter. med underdåniga utlätanden inkommit, till Rikets Ständer afläta ytterligare nödig proposition, med hänsigt till Bestämmandet af de hufvudpersedlar, hvilka berde till utgående