Aftonbladet – 2 maj 1854, sida 3

Ädle, lyckligt lottade menniskovämner ! Alltför ofta nödgas den olycklige anropa välgörenz heten i ett eller annat fall; men ett lyckligt tidens tecken är, att den aldrig tröttnar i sin hjelpsamhet, helst dä fräga framstår att lindra första möden och behofvet för dem, som genom det härjande elementet elden blifvit beröfvade deras tillhörigheter; beklagligen har under sednare tiden nästan dagligen framstätt hemska händelser i detta hänseende; icke nog att flera städers samhällen blifvit hemsökta af väldsgästen; den har äfven härjat landsbygden, och ofta der åstadkommit stora förödelser; ibland dessa sednare nödgas jag till den välgörande allmärhetens behjertande anmäla en sorglig tilldragelse ut min hemort, der de flesta åboerna, utom flera inlysesoch undantagshjon ä 5, mantal S:t Ullevid inom S:t Lars socken af Östergöthland, natten till dn 23 April hemsöktes af en allthärjande eldsvåda, arigenom förlorat, utom äbyggnader, större delen af sin lösegendom, sina lifsförnödenheter, sina fodertillgängar, äfvensom en hop smäkreatur; allt gick under den semska natten förloradt, och de befinna sig nu i den sväraste belägenhet, sjelfve icke egande nägot till sitt uppehälle, icke heller det ringaste ät sina kreatur, hvartill kommer den beklagliga omständigheten, att de olycklige för uppförande af bostäder och hus för kreatur och blifvande gröda, sakna all tillgäng af skogseffekter; allt detta sammanlagdt är för desse olycklige högst hekymmersamt; derföre, ädle, lyckligare medmenniskor! bispringen desse olycklige medborgare med någon skärf till lndring i deras verkliga nöd; om än aldrig så liten emottages den likväl med den största tacksamhet å Bendeståndets klubb i Bergstrahlska huset, der vaktmästaren Hillman företer anteckningslista för bidragen, som sedan skola i denna tidning samvetsgrannt redovisas. Stockholm i April 1854. A. W. Svartling, v. talman i Bondeståndet.