Aftonbladet – 2 maj 1854, sida 2

betäcka österrikiska truppernas rörelser i söder och öster. Det är också allmänna meningen att detta fördrag innefattar en anslutning till den sak, som försvaras af de vestra makterna. De nyheter man från olika håll får om de grekiska upprorsrörelserna gifva grund till den tro, att de afmattas antingen af sig sjelfva eller till följe af det motstånd de rönt. I bref, skrifna ombord på de utanför Varna liggande krigsskeppen, skildras våra officerare och besättningar såsom brinnande af krigslust och entusiasm. Jag har läst ett af dessa bref, skrifvet af en bland denna flottas mest utmärkta officerare. Det är omöjligt att lifligare uttrycka sin längtan efter en affär. För öfrigt är armdåens sinnesstämning icke tvifvelaktig för någon; de skola slåss som hjeltar. Hvad Paris angår, är dess anlete alltid lika blidt. De offentliga arbetena fortgå, såsom om ingenting vore å färde; isynnerhet går def stora industripalatset sin gång, och öppnal för hvar dag nya platser i sina omätliga skept till mottagande af artiklar för 1853 års verldsexposition. Den heliga veckan har som vanligt renderat oss vackra predikningar. Den mest eftersökte talaren denna gång har varit pater Ventura, som predikat i kyrkan S:t Louis dAntin. Hans italienska uttal och ordvändninga! hafva endast gjort hans föredrag ännu mel pikant och gripande. Vårt Longchamps, detta fattiga, fordom så besökta Longchamps, för hvilket våra eleganter af båda könen beredde sig sex månader i förväg, har i år varit hvad det länge varit, det vill säga en procession af hyrvagnar, eller i det närmaste så. Longchamps ä! dödt och begrafvet. Hvar är den tiden, di våra teatergudinnor åkte der i snäckformige vagnar, utsirade med koraller och ädelstenar. för att ge sig utseende af Venus, som upp: stiger ur vågen. Affischvagnarne tyckas til och med numera finna Longchamps under sir värdighet. Den unga steeple-chase har efterträdt Longechamps; denna vilda jagt är m modets envåldsherre. Industrien försöker för. öfrigt att gifva den fattiga modet en orientalisk prägel. Man ser sidennäsdukar med på tryckta kartor öfver krigsteatern, så att, såson en af våra följetonister säger, vi snyta oss Svarta Hafvet och nysa uti Donaumynnin: garne. 4. H.