Aftonbladet – 2 maj 1854, sida 2

taga, i och för uppfyllandet af vår gemensamma väns testamente. Den ring med mitt namncehiffer, som var innesluter i brefvet, har öfvertygat mig att ni blifvit skickad från honom, hvars rysliga öde vi båda beklaga. Kom in till staden i morgon förmiddag. Ni träffar mig i enkefru D:s hus, en trappa upp vid stora torget. Regina v. D, Medan Kilstedt genomögnade dessa rader hade emedlertid öfversten brutit ett af de bref, som voro adresserade till honom, Detta bref var från Cederhjelm, som bland annat skref följande: — Frågan om en hessisk tronföljd börjar åter dyka upp vid hofvet, ehuruväl jag dock betviflar att prins Maximilian har serdeles stora utsigter. Hvad som icke kan nekas är dock att våra förhoppningar allt mer och mer synas gå i qvaf. — Carl Fredrik — den arme, svage fursten — tyckas också sjelf hafva afstått från hoppet om en krona, som aldrig bort tillhöra någon annan än honom. Det är sannt att det Holsteinska partiet hittills nödgats söka sitt stöd hos czaren, hvars dotter Anna Petrowa inom några månader torde blifva Carl Fredriks brud. Men du finner mer än väl att en förbindelse med vår argaste fiende aldrig hos svenska folket kan väcka sympatier. Det är nöden, som hittills drifvit hertigen och oss till de steg vi tagit. I och för beredandet af tronföljden åt Carl Fredrik kan ingenting härigenom uträttas, ty en svensk konung, tillsatt genom Rysslands bistånd, skall aldrig vinna folket för sig. Hvad skola vi då göra? söka rädda hvad räddas kan. Horn vill komma från alltsammans genom en traktat med czaren, genom hvilken Sverge och Ryssland förbinda sig att gemensamt återställa hertigen i hans rättigheter öfver Holstein och Slesvig. Alla partier föena sig om denna åtgärd. Såsom en afhertigens vänner, har äfven jag fått äran att blifva deputerad vid afslutandet af traktaten. Mina kolleger äro Horn, Gyllenborg, Böpken och Diiben. Om resultaterna af våra underhandlingar skall jag icke underlåta att underrätta dig. Alltså, min vän, måste vi troligen stanna härvid, Carl Fredrik har försuttit rättigheten till Carlarnes krona, och den ed du svor hans döende fader vid Clissow skall du aldrig kunna uppfylla... Vi måste tiga och lida... a . 8 0 (Forts N