Aftonbladet – 2 maj 1854, sida 2

— Från Gottland hafva vi på enskild väg ,ekommit följande notiser at d. 30 sistl. nånad: De på ön förlagda bataljonerna af Kronobergs ch Kalmare regementen hafva med sednaste post rän hufvudstaden fått uppbrottsordres, och skola emvarkera, Kronobergs-bataljonen d. 8 och 10, samt Kalmar-bataljonen d. 16 och 20 Maj, för att öfver Westervik afgå till sina respektive hemorter. På gjord hemställan, har K. M:t tillätit, att det på Wallstena slätt först beramade öfningslägret må hållas vid Wisby, och det är fräga om, att på samma tid och ort sammandraga beväringens jägare och artilleri, hvartill dock de beväringsskyldiges samtycke erfordras, hvilken fråga i sockenstämmor d. 30 April skulle afgöras. Den 29 April hölls ny leveransauktion å proviant och fourage, frän d. 15 Maj till d. 15 Juli, för de å ön qvarstannande trupperna. Samtidigt hölls dylik auktion inför general-krigskommissariatet i Stockholm. I Wisby gjordes lägsta anbudet för provianten af handl. A. Herlitz, till 17 sk. 3 rst pr portion; men som hans borgensförbindelse, (liksom förre leverantören handl. C. Wickmans borgensförbindelse till sitt anbud stort 17 sk. 5 rst) ej var till vederhäftigheten styrkt, kan det hända, att afseende kommer att fästas å handl. P. G. Enqvist Comp:s anbud 17 sk. 9 rst., hvilket sednare anbud var i behörig och fullständig form. — För fouraget gjorde förre leverantören handl. O. Eneqvist lägsta anbudet: 1 rdr 3 sk. 11 rst. pr ration. (Vid förra leverans-auktionen bortslogs portionen för 19 sk. 9rst. och rationen till I rår 24 sk. bko). I Fårösund komma och gå oupphörligt engelska örlogsmän. En korrespondent till Gottlands Läns Tidning yttrar derom: Här är nu ett lif, en rörelse, som det i mannaminne aldrig har varit. Fartyg, stora, bevärade, ångande fartyg komma och gå, och Engelsmän svärma häromkring i stor mängd. Proviant och andra förnödenheter anskaffas, tvätt ombestyres, m. m. m. m., money (pengar) är i friskt omlopp. Man spekulcrar, levererar, förtjenar och har brädtom; gamla vänner och trogna grannar ha knappt tid att helsa på hvarandra. Endast den som icke spekulerar, och som tänker på hur han skall försörja sig och de sina, ser surmulen ut, och frägar: hvad skall jag och de mina få att lefva af? Ty troligen kommer sill och potates äfven snart att tryta. Men godt mod! Kom mer dag, kommer väl räd.