Aftonbladet – 2 maj 1854, sida 1

Till följd af adelns, prestestådets och borgareståndets derom fattade öfveresstämmande beslut är gifvet, att skatten å bränvinstillverkning blir bestämd till 16 sillingar bko för hvarje tillverkad kanna elle: mera än 16 gånger hvad den nu, på det hela taget, synes utgöra och deraf följer då äfven att statsverket härifrån skall få en så stor tillökning i sina inkomster, sannolikt uppgående till aldraminst 3 a 4 millioner rdr bko om året, att det utan någon svårighet kan medgifva lindring i andra skattetitiar. Men då regeringen, på samma gång den begärde den högre bränvinsskatten, icke framställt något förslag att minska andra skattebördor, och någon fråga derom ännu icke heller hos ständerna upptagits på det sätt, att man deraf kan sluta hvad de i detta hänseende kunna finna för godt att åtgöra, är det numera af omiständigheterna påkalladt, att vid hvarje tillfällle, då sådant kan ifrågakomma, fästa uppmärksamheten på behofvet af en dylik skattelindming, som äfven om den icke skulle utgöra mera än hälften eller två tredjedelar af det å andra hållet tillökade beloppet, dock skulle kunna högst betydligen verka till förbättring af folkets ekonomiska välstånd, och derjemte i mängdens ögon åt den nya bränvinsskatten gifva en prägel af billighet och rättvisa, som icke så lätt torde blifva fallet, om de skattdragande icke alls få åtnjuta någon nedsättning i andra bördor. Vid sådant förhållande kan det nu äfven vara skäl att förorda minsknimg i den stora tullskatten för vissa inkommanewde varor, som utgöra konsumtionsartiklar för: största delen af folket. Utom de aldranödväindigaste födoämnen, spanmål och s. k. viktualievaror, om hvilka vi förut yttrat oss, böra väl således härvid komma i betraktande införseltullarne å kaffe och råsocker. För dessa varor har bevillningsutskottet, som dervid hufvudsakligen afsett statsverkets behof af tullinkomsten. icke föreslagit någon nedsättning i tullafgiften.. Om den för kaffe nedsattes, enligt hvad hr L. J. Hjerta motionerat, med 4 rst. pr skålpund eller från sitt nuvarande belopp 2 sk. 8 rst. till 2 sk. 4 rst., blefve statsverkets förlust derpå cirka 104,000 rår, och om tullen för råsocker minskades med 3 rst. pr skålpund eller sattes till 2 sk. i stället för 2 sk. 3 rst. som den nu är, torde statsverket härpå förlora omkring 140 å 150,000 rdr. Genom dessa nedsättningar skulle förlusten tillsammans blifva ungefär 250,000 rdr bko eller en fjerdedels million. En sådan eftergift borde statsverket kunna i förevarande fall medgifva, och det desto heldre för nämnde artiklar, soom de förbrukas öfver allt, så att nedsättningem här just kom den stora allmänheten till goddo. Att genom afgifter, utöfver statsverkets behof af tullinkomster, vilja i någon mån. fördyra ifrågavarande konsumtionsartiklar kan icke heller vara skäligt, helst det såsom siäkert kan antagas att en stor del af folket, som nu söker en skadlig vederqvickelse i förtärandet af bränvin, vid inskränkningen i denna färtäring, med än mera begärlighet än hittills vill hemta en dylik vederqvickelse i förbrukningen af de två andra i alla hänseenden nyttigare varorna. I sammanhang dermed borde då öfven tullen å toppkandioch kaksocker, iemlikt hvad hr Brinck föreslagit, nedsättas från sitt nuvarande belopp 5 sk. pr skålpund till 4 sk., hvarmed raffinadörerne kunde vara belåtne, helst då ofvannämndee Ymdring i råsockertullen medgafs. Väl bar bevillningsutskottet f föreslagit många tullnedsättningar, som minskaa tullinkomster