Aftonbladet – 1 maj 1854, sida 1

aoa a oo fPRJ TT NBA Of JaAHLUECL CIterlängtad bana, borde man väl också kunna hoppas en dylik seger för den andra frågan, helst båda dessa riksvigtiga reformangelägenheter hafva det gemensamt, att de fordra priviligierade intressens undanträngande till förmån för folkets allmänna bästa. Dånu dessa intressen måst maka åt sig på det ena fältet, borde de väl äfven få gifva vika på det andra, enär reformerna vanligen hafva en viss gemensamhet eller solidaritet i sina framgångar, så att då sanningen vunnit en sådan, plägar den desto lättare vinna de efterföljande; men när man tager i betraktande de prohibitiva intressenas seghet och den mångpröfvade taktiska skicklighet hrarmed de i riksdagsstriderna försvaras, finner man icke ringa anledning att här befara ex mindre gynsam utgång. Bevillningsutskottet har också, oaktadt det eger den stora förtjensten att i det afgifna tullbetänkandet hafva i många vigtiga delar sökt bana väg för en till nuvarande förhållanden lämpligen afpassad handelsfrihet, i andra högst maktpåliggande omständigheter vidhållit så prohibitiva åsigter och förslag, att kämparne för det gamla skyddssystemet der kunna bereda sig den mest tjenliga terräng ej mindre för anfall å de föreslagna reformerna än för försvar af de välbekanta prohibitiva positionerna i allmänhet. Så har bevillningsutskottet å flera artiklar, för hvilka nuvarande förbud borttagits, föreslagit alltför höga tullsatser, såsom för sidenvarorna; för andra har det utan något giltigt skäl bibehållit nu gällande höga tariffbestämmelser, oaktadt till och med fabrikanterna sjelfva föreslagit nedsättning, såsom t. ex. för bomullsgarn; och för andra åter har utskottet, i strid mot sina uttalade hufvudprinciper och under anförande af skäl, som, rätt uppfattade, vederlägga utskottets förslag, lemnat nu gällande skadliga tullafgifter orubbade, såsom förhållandet är med spanmålstullen. Då frågan om den sistnämnda tullafgiften är af högsta vigt ej mindre för hela tullsystemets följdrigtiga uppställning än för den talrikaste de. lens af folket välbefinnande och lycka, vilja vi i dag särskilt sysselsätta oss med denna del af tullfrågan. Med anledning af hrr L. JJ. Pjertas och J. G. Schwans samt riksdagsfulllmäktigen Johannes Nilssons från Malmöhuas län motioner, att införselstullen å spanmål,, alla slag, skulle nedsättas till hälften af nuvarande belopp, hvarifrån hr Schwan dock mundantagit tullen å hvete, yttrar utskottet, att ehuru det fullkomligt delar den åsigt som framkallat nämnde förslag, har utskottet likväl, vid betraktande af den stora förändring i jorlbruks-näringens förhållanden, som genom len, vid innevarande riksdag ifrågasatta brinvinslagstiftning btorde komma att inträda, asett försigtigheten bjuda, att icke samtidigt uti tull-lagstiftningen för jordbrukets förmämsta produkt, spanmålen, vidtaga en förämdring, som, om ock utan giltiga skäl, jordbruksidkarne föreställa sig vara för dem äfventyrlig; och på grund häraf föreslår utskottet att tullen å spanmål vid denna riksdag må bibehållas oförändrad. Utskottet har dock uti de allmänna grunderna för sitt tulltaxeförslag uttryckligen omförmilt, att utskottet som en vigtig grundsats omfattat, att i möjligaste mån lindra afgifterna på näringsidkarens lefnadskostnad, och såsom tilllämpning af denna grundsats har utskottet jemväl föreslagit flera nedsättningar i tullafgifterna för kött, fläsk, smör,, ost, sill, strömming, torkad eller saltad fislk och salt, men i fråga om det vigtigaste af alla lifsmedlen, spanmålen, i jemförelse med hvilket de andra äro af mindre betydenhet, har utskottet öfvergifvit sin grundsats, samt icke förordat den ringaste lindring, och det blott för att gå till mötes en origtig föreställning hos jordbruksintressenterna, eller en egennyttig fördom. Skall den s. k. modernäringen, för att kunna Tikta sig derpå, att brödet fördyras för landets barn, förses med skydd af tullsatserna, huru kan man då hoppas på någom reform för andra näringar? Förhållandet är emellertid,, att långtifrån att den nya bränvinslagstiftnirngen kan komma att innefatta något skäl för: bibehållande af spanmålstullen, finnes tvertoym just i denna nya lagstiftning en ytterligare grund för afskaffande eller nedsättande af denna tull, och sådant till och med i Jordbruksnäringens eget välförstådda intresse. Härom lemnar en nyligen utkommen broschyr, under titel: Några ord i tullfrågann, som har till författare riddarhusledamoten grefve G. Posse, flera värderika upplysningar och betraktelser. Författaren anmärker nemligen ganska rigtigt, att landtbrukets framgång beror icke på huruvida Jordbrukaren får en eller annan riksdaler mera för tunnan, då säden redan står i högt pris, eller under missväxtkonjunkturer, utan deraf att han under goda år kan mot skäliga och icke alltför låga priser afyttra sin vara, som då, i saknad af en stadgad spanmålshandel och underlättande kommunikationer är blottstäld för att ej afyttras till något pris. Men en sådan blomstrande tspanmålshandel som under alla tider, såväl umder missväxtår som under medelgoda skördarr och rika äringar, tillhandagår jordbriket ssåsom afnämare och försändare af dess alster, , kan icke uppstå, så länge spanmålen är beelagd med tullfgifter som äro så höga, att: de icke kunna ga bestånd under den dyra. tiden, utan då nåste genom undantagslagar, såsom helt nyigen varit förhållandet, afskaffas. Blotta faan för sådana rubbningar verkar emot span nålshandelns uppkomst, och denna fara komner alltid att finnas, så länge spanmålstullen cke antingen blifvit helt och hållet afskaf. ad, ellerock nedsatt till så r:nga belopp, att let under alla förhållanden kan anses orubbligt. Derjemte måste, för uppkomsten af en dv. ik handel, antagas en lag, som utesluter möjigheten af alla importoch exportförbud och fven i 60 regeringsformen görras den ändring, tt det ej beror af konungems godtycke att öja eller sänka spanmålstullern. Genom sålana förändringar skulle man : lägga grunden ör en ordentlig spanmålshandeel, samt dermed skydda jordbrukarens intresseen munlats he. kunna