Aftonbladet – 29 april 1854, sida 3

i höst; och slutligen äfven hr Frick, som instämde med .hr. Kocks: -. För återremiss af betänkandet uppträdde åter flera talare, de flesta för att få förslaget förändradt-derhän, att bränvinsbränning blefve tillåten under en månad nästa höst. Första förslaget i denna syftning utgick från hr Ekholm och biträddes efter hand af hbrr Grape, Palander, Cassel, Schenström, Hörnstein, Asker m. fl. Dessa herrar stödde sig förnämligast derpå att man ej borde göra någon väldsam omstörtning uti förhällanden som blifvit genom lag faststälda; att en mängd jordbrukare inrättat sin hushållning med beräkning på den dem författningsenligt tillkomnande bränningsrätt instundande höst; att man ej ännu kan förutse hurudan skörden blir; en våt höst kan ästadkomma en myckenhet slösäd, och potatessjuka kan dessutom yppa sig, i hvilka båda fall angeliget är att jordbrukarne hafva bränvinsbränningen att tillgå för tillgodogörandet af dessa eljest, enligt talarnes förmening, obrukbara produkter; och slutligen stär det alltid Kongl. Maj:t öppet att efter sig företeende omständigheter ytterligare inskränka bränvinsbränningen om han så för godt finner. För bifall till utskottets förslag yttrade sig deremot herr Rydin, Wijk, Rettig, Hasselrot, Berger, Indebetou, Hagman, Henschen, Falhem, Gezelius, Brinck, Ekenman, Ekelund, Hesselgren, Gustafsson, Gråå och 1Wallenberg, ädagaläggande de huru den premium af minst 16 skillipgar banko kannan som lemnades dem som finge bränna nästa höst, skulle icke blott sätta i verksamhet alla nu befintliga bränvinspannor, utan äfven nya brännerier uppstå och bränvinstillverkniogen drifvas till sådan ytterlighet att den skulle uppsluka alla åtkomliga räämnen och folket nödgas svälta, äfven om landet skulle blifva välsignadt med en rik skörd. Följden -skulle dessutom blifva att alls intet bränvin komme att nästa år tillverkas och staten således gå miste om den påräknade inkomsten, en inkomst så mycket behöfligare som den ir afsedd till inlösen af den gamla redskapen. Bränvinsbrännarnes gyllene dag har varit lång nog utan att man behöfver bereda dem en ännu mer gyllene aftonrodnad. Hvad obrukbara redskapen angår, så nlöses den af staten med 10 proc. förhöjning utöfver värdet. Här finnes således intet skäl till klagan. Det förmynderskap utskottet genom sitt förslag tillvällar sig går ej längre än detsom Tigger i hela bränvioslagstiftningen och noga räknadt uti all lagstiftning. I afseende på användningen af sin slösäd och sin skämda potates kunna bränvinsbrännarne taga ;xempel af de V,,delar af landets jordbrukare som j bränna och hjelpa sig fram rätt bra derförutan. Redan förlidet är vid denna tid började rörelsen i oränvinsfrågan, och denna närings idkare ha således naft god tid att bereda sig på att någon förändring skulle inträffa och kunna ej nu skylla på att den sommer oförberedt öfver dem. Afsloges det förevarande förslaget, skulle det blifva ängt svärare för K. M. att förbjuda bränvinsbränningen än om det aldrig blifvit väckt. Då bland staens. högst uppsatte embetsmän finnes både kränvinsorännare och bränvinsspekulanter är det derföre käl gifva K. M:s välvilliga afsigter nägot stöd i hänlelse han vill inskränka bränvinsbränningen: vill ban let åter icke, så blefve den nu ifrågasatta underdän. krifvelsen ej den första som blifvit Jlemnad utan afeende. Slutligen erinrades huru innevarande årg :xempel visat att lika mycket bränvin kan tillverkas vä en kortare som en längre tid, då utsigten till v:nst porrar producenterna, och att således det skulle leda ill samma resultat om bränning medgafs 1 eller 2 nänader. Sedan efter diskussionens slut de som yrkat afslag fstodo derifrån och förenat sig om återremiss, dock mder den öppet uttryckta förhoppning att sådant skulle eda till samma resultat, så anställdes votering mellan ifall och äterremiss med den utgång vi redan anJT