Aftonbladet – 29 april 1854, sida 2

—— ——————;:—?———.—LAAA 2220099009889009000000mRRRRRNRN RR — Återkom till dig sjelf, Gyllensten — sade. han. — Kom ihåg att vi hafva åtskilligt att säga hvarandra innan vi skiljas. Känner du icke igen mig? Jag har kommit hit för att mottaga din yttersta vilja . .. Vi äro väl icke ensamme, men de tyska lurkarne derborta förstå icke svenska. Nåväl, -har du något uppdrag att gifva mig? — Ah, det är du — sade Gyllensten långsamt. — Han är då redan borta? ... — Han! Hvilken han? Gyllensten grep honom i armen och yttrade med hes röst: — Satan! Såg du honom icke? ... — Bah! sådana barnsligheter . .. — Han lofvade mig att få behålla lifvet ... och att få hämnd på Stobee, om jag vill sälja min själ för evigt åt afgrundens makter ... Så framt icke åkallan af Gud Köres i mitt fängelse innan klockan slår tolf, så får jag lefva ... och jag får hämnd, hör du, hämnd! Hal för detta sista vore jag färdig att genast anträda min resa till mörkrets, fruktansvärda rike ... ; — Hvilka hemska fantasier! Hör på hvad jag har att säga dig. . — Hvad är klockan? — skrek mördaren. — Half tolf. — Släpp icke in någon hit ... åkalla icke Herran innan hon slagit tolf. Hör du det, din djefvul! Men svär i stället... svär vid alla afgrundens makter, så gör du mig en tjenst... Tala om djefvulen och åkalla honom ... Han skall säkert finna sig smickrad deraf. — Men så hör mig då, Gyllensten! — Hvad vill du? Kan du hjelpa mig, du? Kan du utföra min yttersta vilja? Kan du fullborda min hämnd, ifall satan sviker mig och jag måste dö? ..— Hvad slags hämnd begär du? Skall jag döda honom? ... Huru? Med gift, stål, kula? Säg hur du vill, och jag svär vid him... — Svär vid afgrunden! — afbröt Gyllensten. — Nåväl, jag svär vid afgrunden att lyda dig. — Du skall icke döda honom — sade Gyllensten, i det han satte sig upp och förtroligt lade händerna på vännens axlar. — Hvartill skulle det tjena? Men du skall mörda hans frid, bans lugn, hans dygd, ser du! Du