Aftonbladet – 29 april 1854, sida 2

skall göra honom lika lastbar som han förut varit sed. lig ... Du skall-förgifta hans själ med lögn ... Du skall säga honom att hans hustru varit honom otrogen, att hans enda barn är oäkta, att verlden är full af falskhet och brott, att alla redliga, alla ädla menniskor duka under, att endast brottet, lasten, bedrägeriet ... afgrunden, med ett ord, triumferar . .. Du skall rycka ifrån honom tron på Försynen ... inbilla honom att ingen njutning, ingen tillfredsställelse finnes annat än i köttets. Du skall leda honom in på tviflets bana, ända tills denna bana fört honom till förtviflan ... Han känner dig icke, vet icke att du på sednare tider umgåtts med mig ... Han skall icke misstro dig ... Sök upp honom, sug dig fast vid honom som vampyren och drick, som denne, småningom och omärkligt ut hjertblodet af hans dygd. Märk väl: detta är den enda hämnd som kan tillfredsställa mig. Utför den, och jag skall göra dig till min arfvinge. ; , — Jag skall försöka, jag svär det, Gyllensten — sade f. d. löjtnanten. — Du vet att jag sjelf hatar honom bittrare än döden .. KR — Nåväl, så inviger jag dig till min hämnare, ifall satan icke skulle frälsa mitt eget lif ... Jag gör dig till arfvinge af mitt hat, likasom af mina skatter, dem du kan uppsöka enligt den anvisning som lemnas i detta ef. sv P sEHan framletade ett sådant och räckte honom. — Tyst ... jag hör steg ... någon kommer — sade Kiblstedt, i det han stoppade papperet på sig. — Man får icke finna mig här, åtminstone icke igenkänna mig. Han drog sig tillbaka till det mörkaste hörnet af det dunkla fängelset och dolde sig i vrån bakom den framskjutande spiselkanten. Dörren sprang uppÖfverste Stobge, åtföljd af en andlig, inträdde isrummet. : — I Guds heliga namn ... — började den andlige. I detta ögonblick -slog klockan i fängelset tolf. Echo upprepade de dofva slagen. ; Med ett vildt, fasansfullt skri sjönk Gyllensten tillbaka å bädden . . Men endast några ögonblick varade hans fasa. Snart reste ban sig åter och fästade sina flammande blickar på den man, fvilken han så oförsonligt hatade.