Aftonbladet – 28 april 1854, sida 3

samt erbjudit Larsson nattlogi uti huset N:o 13 vid Kammakaregatan, der han skulle få vistas under natten. Larsson, tryggad af detta löfte hade åtföl. lem till nämnde hus, ionehafrande en summa penpenningar af 165 rdr rgs, dem han uppbuarit vid försäljningen af en oxe till en slagiare häri Stockholm. an hade derefter inbjudit Andersson och Petterssor vä förtäring ä näringsstället Gropen kalladt beläge: sid Stora Badstugugatan. Derifrån hede de ledsaga: Larsson jemte hans kamrat Johan Persson till hu:et 1:0 13 vid Kammakaregatan, der Larsson uti ett stall i rusigt tillstånd insomnat, men på erinran af åkare hustrun Carlsson, hvars man är egare af nämnde stall, utt Larsson möjligen kunde frysa ihjel om tan blefve qvarliggande i stallet, hade åkaredrängen Westerberg atburit Larsson derifrån och nedlagt honom bredvid 2n i gärden befintlig soplär. Larssons rock hade di vefunnits uppdragen intill axlarne och vid redigare sinnesstämning hade Larsson yttrat sg hafva ur sin västficka förlorat 100 rår rgs af de innchafde penaingarne. Det upplystes genom vittnen att såväl de ilitalade som åkaredrängen Westerberg för poliskonstaplar yttrat farhåga för misstanka om stölden och derför ofta efter stöldens föröfvande gifvit sig i samspråk med dem om det ifrågavarande brottet. Genom aifkunnadt utslåg frikände rätten tillialade Andersson och Pettersson från allt ansvar, i brist af full laga bevisning. Rådhusräåttens afdelning för tullmål I förrgår förekom åter till handläggning det af tullinspektoren Skotte hos paraplyfabrikören Petersån verkställde beslag. Skotte hade som vittnen låtit inkalls paraplyfabrikören Aberg och i Petersåns arbete föru. wnställde verkgesällerna Färstner och Stanzen. Skotte begärde att till Färstner den frågan mått: ramställas huruvida han hade sig bekant att Peter sån inlurendrejat sidentyg, men sedan svaranden be str:dt denna frågas framställning emedan den icke i0ginge det nu anhällne sidentyget, så afslog domstolen deuna Skottes begäran. Derefter tillfrågades Färstner om han kunde upp gifva huru stort parti siden som Petersn årligen använder till sin fabriksrörelse. Derpå svarades nej, ty Färstner hade endast haft befattning med att vara Petersån behjelplig att tillskära beklädnaden till parasolletter. Färstner tillade slutligen att det för be sparing vore nödvändigt att skära från båda ändarne äfvensom att såväl utländskt som härstädes förfärdisadt siden blifvit användt; Ofta hade Färstner sett att stämpeln blifvit bortklipt då tillskärningen börjats å ett nytt stycke. Åberg och Stanzen besvarade den till dem framställda fråga hu.uvida det för besparing sore behöflig: för en paraplyfabrikant att skära sidenstyckena från båda ändarne med — ja. Beslasaren yrkade flere vittnesförhör, hvarefter målet upp: sköts till den 10 nästkommande Maj. -Öfveruppsyningsmannen Zetterström hade under beslagsanspråk anhållit 535 klädningstyger af utländsk tillverkning, adresserade till viktualiehandlaren F. Lindström härstädes, och hvilka dea 10 dennes hit snländt från Norrköping med ångfartyget Raketen. Da målet nu påropades, inställde sig hr Lindström och styrkte genom ett förevisadt bref att paketet blifvit afsändt af kortfabrikören F. Åberg i Norrköping, for att genom Vindströms försorg befordras till Åbergs moder i Odensala socken af Upsala län. Lindström skiljdes från mälet, och skulle kallelse u:färdas ä Aberg att den 17 Maj sjelf eller genom befullmäktizadt ombud svara i saken. — Kapten Rönnblom, förande skeppet Vesterbotten som nyligen, lastadt med stenkol, an!ändt hit från Shields i England, var af sjötullsinspektionen tilltalad derföre att den å förskottet till lastrummet anbragte ;rsegling befunnits frånbruten. Kapten Rönnblom örklarade att, enligt hans förmodan, sigillen bifvi af tvenne engelska matroser af missförstånd från yrutne, ty med kaptenens vilja och vetskap hade sädant ej skett. Kapten Rönnublom fålldes att, enlig: 13:e 4 i seglationsordningea, böta 200 rdr bko. — Sedan poliskommissarien Rönnström nu för tre dje gängen anställt visitation uti förut omnämnde, näktade tjufköparen f. d. hemman brukaren Hed tröms och f. d. krogörestånderskan Anderssons ge mensamma bostad i huset n:o 2! vid Nytorget, har ytterligare en mängd silfverpjeser med olika namnstämplar blifvit anhällna, äfvensom ett silfverur som jemte en mängd guld och silfver medelst inbrott den 2:dra sistl. Januari stals frön fru Schröder, blifvit af en urmakare, som emottagit detsamma af Hedström, inlemnadt till poliskammaren. Äfven hafva ie hos Hedström anhällne klädespersedlar igenkänts vara stulna frän brukspatron Wedberg, från hvilken sistl. är en koftert fullpackad med klädespersedlar bortstals på vägen mellan Fittja och Stochholm. Derigenom att ransakningen fördes på det mest noggranna sitt, har man hopp att ytterligare en m ngd tjufgods skall kunna uppiäckas. De tillsalade fingo nemligen icke begge vara närvarande då de afgäfro sina berättelser, utan Hedström utleddes:i korridoren under det Andersson förhördes. På så s tt beträddes de med tvetalan. Hedström pästod att An lersson köpt tjufgodset, och Andersson äter pästod att Hedström köpt detsamma. En af Anderssons pigor ntygade att hon sistl. uti kakelugnen hittat er skrifven papperslapp ä hvilken var antecknadt guldar, silfverur, guldkedja, m. m. hvilken antecknins 3fverensstimde med de frän fru Schröder stulna pjeer. Andersson hade blifvit mycket förlägen då lappen förevisades henne. Mon hade lemnat densamma sill Hedström, som sönderrifvit den. Hedström neka: le att hafva gjort anteckningen, men Andersson erkände sådant. Hedström bar vid förhören pästätt at: en del af de anhällne guldoch silfverpjeserna blifvit f honom inköpta uti br Folckers butik å Norrbro, ien besynnerligt nog har kommissarien ännu ickt siort sig underrättad om denna uppgift är sanningsenlig. Let anhällna godset är intaget ä poliskammarenz magasin, och då de tilltalade i flera år drifvit han tel med tjufgods, torde de, kos hvilka stölder blifri: föröfvade och det stulna ej tillrättukommit, i itoriet. Wilhelm n dömdes i dag uti poli ren att för konstaplars öfserfallande böta 6 rår sk. bko sller i brist af tillgårg till böter undergå 23 dygns fängelse vid vatten och bröd. F. d. landtbruksbokhällaren H. W. fHoving har i dag af kronolänsmannen Mellin blifvit här i staden bäktad, derföre att han å värdshuset Grönbrink utanför Bornstull tillgripit ett guldur med vidhängande kedja af guld.Hoving, som erkände stölden, affördes till Fittja tingshäkte för att vid i morgon förestående ting å Fittja instållas till ransakpings undergående. — Drängen Sven Svensson, hvilken, säsom förut lomnämndt är, på landsvägen emellan Stockholm och I Rotebro från drängen Erik Lundqvist i Sigtuna förlöfvat tillgrepp, har i dag erkänt sitt brott, hvarefter målet remitterades till vederbörlig domstol å landet. I — Bagaregesällen Sven Fröberg anträffades i går qväll af poliskonstaplar liggande sanslös på nedersta trappstegen af uppgången till ett såsom tillhåll för liderliga qvinnspersoner beryktadt näste i huset n:o 4 vid Brända Tomten. Fröberg hade synbarligen blifvit misshandlad och derefter baklänges kastad utför .Itrapporna. Sedan tillkallad fältskär förbundit Fröberg blef han afförd till lasarettet. Ransakningen om denna tilldragelse anstår i afbidan på underrät-. telse om de Fröberg tillfogade åkommor äro lifsfarliga. LAÄNDSORTS-XYERTER. el Östersund d. 22 April. Enligt till konungens befallningsbafvande inkommen rapport hade fjellmannen Olof Torkelson jemte sin piga Elisabeth Jor nasdotter och dräng Olof Andersson, då de den 7 i denna månad begåfvo sig från 1jusnedahls bruk till in vinterbostad Anådalen öfver Andfjeltet, på afto RA As Lb fr år åt Une äidareö att da inka hit.