Aftonbladet – 28 april 1854, sida 3

hyså dess waton äfven innebär, inskfänkt, Bör Fabriks bränningen, säsom en fri näring, möra utvidga sig och understödd af vetenskapen gå en gynnsammare framtid till mötes. Derför är det billigt att bränvinsskatten ej faller lika på dem bäda, sä att då fabriks bränningen skall draga 16 skillings skatt på kannan, kan det vara nog med 12 skillings skatt på kannan för husbehofsbränningen; ty en förhöjd skatt för hus oehofsbränningen till lika belopp med fabriksbränninsen, som ändå blifvit af förslaget gynnad, kan ej inoat än förorsaka stor oro bland Sverges allmoge; tet skall uppväckz mycken sinnesförbittring och my set hat meilan herremän och bönderne. Den fördv-ade varan jemte vinningslystnaden skall förorsak lönbrännerier med dess ohyggligheter af angifvelser. ipplösning af vänskapsoch skyldskapsband. Vi hafv: sedan sett och hört en reaktionsopinion; den blir trosen ej den enda. Den största skonsamhet bör derföre användas. — Doktor Bromon, lektor Söderberg och prosten Gahne instämde häruti. Professor Agardh. Rom byggdes ej på en dag och let var endast vishetsgudinnan förbehållet att p 20 gång fullfärdig framstå; men hon var blott ett fantasifoster, ej en dotter af verkligheten; när mav vill nä ett mål, hinner man det säkrare med sakta. nen stadiga, än med stormsteg. Utskottet har ä hus oehofsbränningen föreslagit en tryckande skatt; men :n skatt skall aldrig vexera den beskattade; ur dess ricka skall aldrig tagas mer än som flyter derin. Advarifrån skall man också få ärliga kontrollanter? Skatten kommer således att trycka producenten i mån ff kontrellantens redbarhet. Bränvinshandteringen blefve härigenom ett fortfarande spel, i stället för er, anoder en förnuftig lagstiftning, med mättlig vinst stilla näring. Det af utskottet föreslagna beskaitoingssystemet, frän hvilket det mäst utrangera en mängd redskap, såsom på detta samma ej tillämpligt, skall framkalla revolutionära rörelser, till hvilkas dämpande man först bör hafva medel i sin band innan man lössläpper dem; derför att man gjort denna näring fågelfri, har man satt den i strid med samhället ch dess fördelar, och framkallat oro bäde i konunsens palats och arbetarens koja. Tal. framställde huru denna förändring efter hans föreställning bort ske, nemligen småningom höjd skatt och räntefria lån af staten till upphjelpande af deras jordbruk, som senom förhindrad bränvinsbränning, i brist på anna: förtjeningsmedel, blifva lidande. Utskottets ledamöter, prosten Melin, prosten Almqvist professor Carlson, upptogo de gjorda anmärkningarne, under försäkran att man allt hvad man kunnat fästat afseende på husbehofsbrännarne, och att den till 16 sk. föreslagna skatten i sjelfva verket ej vore högre än den af K. M:t till 12 sk. bestämda, då utskottet beräknat, utom 2 kannors kokrum, afverkningsförmåsan af dessa kannor till blott 5, af pannerymden; och visade professor Carlson att 12 kannors panna, som efter den kongl. propositionen skulle skatta 68 rdr, efter förslaget komme att bära 65 rdr skatt; en 16 kannors pabna efter den förra 90, efter det sedoare 91 rdr; en 20 k:rs panna 113 rdr 16 sk. efter den förra samt 117 rdr efter det sednare; hvilket visade att någon crättvisa ej vore begången mot smäpannorna. Under den två dagars långa diskussionen fälldes månget yttrande, som utrymmet förbjuder att återsifva; men om åsigterna voro olika, vittnade dock allt om nit för bränvinets förminskande ; och för att nå detta mål antog Presteståndet utan förändring det Tamlagda förslaget.