Aftonbladet – 28 april 1854, sida 2

frrvsg MA utomordentliga åtgärder, som här ofvan omnämnde, måste af auktoriteterna vidtagas för att motverka och lindra den. Månne sådant bevisar, som en del af allmogen vill låta påskina, att bränvinsbränningen är en välgerning för allmogen, som utan denna handtering förmodas gå sin undergång till mötes? — Eldsvåda i Linköping, Detmed dagens post ankomna numret af Östgöta korrespondenten innehåller följande berättelse om tvenn: svåra eldsvådor, af hvilka den ena lagt en by i Linköpings närmaste grannskap i aska, den andra jemnat med marken ej mindre än 13 logar och magasiner invid sjelfva staden. Sistlidne Söndags afton, omkring kl. 9, uppkom, af ännu okänd anledning, en härjande vådeld i St. Ullewid by af S:t Lars socken, cirka en half mil härifrån. — Från staden hastade folk genast till byns hjelp, och ditförde äfven en af den frivilliga brandkårens sprutor. Byn, belägen på slätten, saknade dock tillräckliga vattentillgångar, och ehuru en och annan af stadsboarne utsände sina dragare dermed, förslog det icke. Elden grep äfvenledes omkring sig med den största hastighet, så att inom kort nära nog hela byn brann på en gång. Byn, som tillsammans utgör 5!, hemman, är indelad i den så kallade Vestra och Östra Holmen, hvilken sednare, bestående af 3 hemman, förnämligast träffades af denna olycka. Utaf dess 6 åboer ödelades för 3:nel helt och hållet så väl mansom ladugårdshus, för 2:ne nedbrunno alla uthusen, och en blef genom försynens nåd samt oförtrutna ansträngningar underbart förskonad. Allt foder, jemte åtskillig spanmål och potates samt flera småkreatur blef lågornas rof. En aker räddades undan elden, ehuru mycdes och ännu saknas. En undantagsgumma samt 2:ne inhysesfamiljer förlorade nästan allt det lilla de egde. Elden kastade sig öfver landsvägen och antände en å Westra Holmen varande ladugårdssträcka, som totalt nedbrann. Vid stadsboarnes ankomst voro byns arma invånare i en lika rådvill, som förtviflad belägenhet; men släckningsarbetet ordnades nu, så godt det lät sig göra, och till större delen af hvad som räddades torde äf sen stadsboernas verksamma handräckning i icke så ringa mån bidragit. Genom denna olyckshändelse äro emellertid omkring 30 personer husvilla. Lyckligtvis egde dock alla sina hus och en del äfven sin lösa egendom brandförsäkrade, utom den ene åboen, Anders Hansson, hvilken för sin egendom ej ingått i brandstodsbolaget. Utblottad på allt, eger han intet öfrigt mer än sjelfva jordtorfvan. Hans belägenhet förtjenar isynnerhet det ömmaste deltagande, och utan biträde af den enskilta välgörenheten, kan han ej resa sig ur gruset af sin förstörda sällhet. På det kristliga hjertat klappar aldrig förgäfves den oförvållad olyckans barn. I detta fört fulla hopp vända sig de genom denna olyckshändelse svårast hemsökte till den ädle menniskovännen, som aldrig kallsinnigt går förbi nödens dörr. För detta amål är en lista inlemnad i hr Sahlströms bokda, der gåfvorna emottagas och antecknas, hvarmte red. af Ö. C. äfven gerna öppnar sina spalter för redogörandet af de medel, som vilja taga denna Den nödhjelps-kommittc, hvilken kommer att das, skall säkerligen ej undandraga sig att samvetsgrannt fördela de influtne medlen. — Man säger att olyckan aldrig kommer ensam. Under detta år synes den ena också följa tätt på den andra. Knappast hinner man att notera en, förrän man öfverraskas af en ny. När vi skrefvo ofvanstå nude underrättelse, om eldsvådan vid Stora Ullevid förmodade vi icke, att vi omedelbart derefter äfver skulle få omtala en eldsvåda i Linköping, en elds åda, som på ett ganska allvarsamt sätt hotade hela Her större delen af staden, och derjemte blef på dei vögsta kännbar för alla dem, som drabbades at lyckan. Klockan omkring 11 i natt, sedan större lelen af stadens invånare redan låg i sin djupaste sömn, väcktes man af det oroande utropet på gatorna: selden är lös,. Elden, som utbrustit bland magasin xch logbyggnaderna vid den så kallade Svegers bom, stod också redan skyhög. Vinden, som låg åt stade. blåste ganska starkt, och hvarför man med skäl fruk sade att icke kunna motstå den. Stadens båda orandkårer, såväl den ordinarie som den frivilliga, oro dock snart i full verksamhet. På alla de närmaste gatorna såg man redan, huru qvinnor och barn sökte rädda sitt. Sanct Lars kyrkan, som ligger på en ri och öppen plats. mottog inom sina murar mera än en familjs lösegendom. Öfverallt på de större plat serna syntes möbler, sängkläder och knyten. Blästen örde också stora eldkol vida omkring, ända ill an dra sidan af staden: på mänga ställen nästan såsom , ansstt eldregn. Under det släckningsarbetet vid Sve-J T3ersbom bedrefs, utbrast äfven elden på icke mindre in fyra andra ställen, nemligen i Domprostegärden, i f. d. Petreeska gården, i det s. k. Lilla Hotellet och) i f. d. Sjöbergska gården. Vaksamhet och drift ötte dock faran på alla dessa ställen. Svärast ra mö ade den emellertid vid Svegersbom. Icke mindre än 13 större magasiner och logar stodo der på en gång i brand. Halmtaken å logarne, nägra dagar förut upprifna af stormen, jemte det vårfoder som de in -ehöllo, gjorde dessa byggnader äfven till ett lätt rof. Med lika mycket mod som omtanka bekämpade man eldens framgäng vid Nordvallska görden, och huru logsträckan stötte ända intill densamma, lyc sades man i sina bemödanden att der hejda lågornas sidare framfart. Alla de nyssnämnde 13 logarne och magasinerna ligga emellertid nu i aska. Förlusten ir rätt stor, ty med byggnaderna nedbrann ganska vetydligt med värfoder, en ofantlig mängd äkerred kap, flera bättre vagnar samt magasincrade han lelsvaror o. s. v. Somlige af byggnaderna voro ;randförsäkrade, ehuru till ganska låga priser; en del rar det icke. Varorna voro i allmänhet icke brand rsäkrade. Men härom torde vi blifva i tillfälle att amdeles lemna fullständigare kännedom. FEldens ippkomst är ännu obekant. Först omkring kl. 3 på norgonen var man herre öfver den, ehuru s!öckaingsirbetet icke ens ännu kan anses rigtigt hafva upp ört. Vi kunna icke afsluta denna redogörelse utan ati rkänna den stora tacksamhetsförbindelse, hvari stalers invånare stå till alla dem, som vi t deloc0 i släckningsarbetet. Det är onekligen sanning, ut ingen klass undandrog sig att med arbete och råd idraga till en lycklig utgång. Men framförallt ut ste sig dock dec större antalet, de arbeiandr sserna, som bevisade sin tillgifvenhet för samhället nom att med oförtröttad möda och sammanhällning sa rädda det frän den fara, som denna gången så ; tagligen sväfvade öfver desamma. En särskild :ention honorable förtjena dessutom onekligen alla 1e som förde slangarne. Måhända skulle vi kunna !and dem företrädesvis anföra ett par tre; men frukta 2 dervid begå en orättvisa mot de öfriga. — Hrigsrustnisgarne. Carlskrona Veckoblad meddelar följandel seneralorder: M:t bar befallt, att u y as till expedition -mt provianteras och utredas för 3:ne månader och rbålla nedannämnde befäl, nemligen: chef: kapten ji. O. Santesson och kommend. officer Molander. K. M:t har, med afseende på det till utrustning isbefallda exercisskeppet på Carlskrona redd Gustaf 1 Store, befallt att detta skepp, hvilket enligt förut ue ordres bör vara rustadt pi sätt, aw det må nona snarligen klargöras för expedition, i fall så sulle påfordras i slutet af instundande Maj nånad utlägga Jarlskrona redd oc förtöj t ställe; att artilleriskolan skall chef: kommend. kapien och ridd. apten N. Åhbmansson, kommend. n. Thomsson, A. Cronstedt cch O. i G. Steckelberg. — Under nNScerne EexXPrcipanonskonerten Activl.