Aftonbladet – 27 april 1854, sida 2

slut, hvilket blef lika ohyggligt, som hans lefnad varit Vi återvända till Stobee, hvilken vi lemnade i de ögonblick, då han, öfvergifvande Stockholm, beslutat at äfven öfvergifva Sverge, för att på en fremmande Jord. om möjligt, söka bot för den dystra melankoli, som tärde hans bjerta, Han gjorde först ett besöjk i Skåne och underrättade helt kort sin hustru om, attt han ämnade lemna fäderneslandet på en tid. Catharima brast i tårar, men öfversten yttrade med rynkad panna: — Inga barneligheter, om jag får be! Hvad är det värdt att lipa? Går det väl någon nöd på dig? Har du icke allt hvad du behöfver? Tro mig, Catharina, jag är alldeles för gammal att sitta hemma och spela celadon. — Stobee, du älskar mig icke mera. Du har vändt ditt hjerta ifrån mig alltsedan den tid då du fann mitt yttre så förändradt. Det var endast denna förgängliga fägring som fästade dig vid mig... Öfversten studsade, men återtog efter några ögonblicks tystnad: — Nej, vid Gud, Catharima, du misstager dig! Ja, har icke tänkt derpå. Men jjag har lidit för mycket på sednare tider, har sett alltför många förhoppningar tillintetgöras, varit utsatt för alltför bittra förföljelser. Deraf har mitt lynne blifvit ojemnt, bittert, melankoliskt. Jag finner icke mera någon glädje af lifvet. Fosterjorden är mig förhatlig ... Förstå mig, Catharina, och förundra dig icke om jag vämjes vid salkernas närvarande tillstånd. Kom ihåg ... Jag är en af Carl den tolftes krigare, en af dem för hvilken vapnens glans och krigets ära utgjorde den första ungdomens och mannaårens drömmar. Men allt det der är nu förbi... förbi för evigt. Med ett ord, jag måste resa. Jag vill dessutom i Tyskland ippsöka min gamle vän, major Loos, för att öfvertyga nig om min aning är sann, att Cornelia är hans dotter, och om Cecilia . . . den unga olyckliga flickan... varit n dotter till hans fru i ett föregående gifte. Detär min ligt, Catharina. Några dagar efter detta samtal lemnade öfversten Sverge. Några månader hade förflutit. Det var en vacker ommarafton, då öfverste Stobees resvagn rullade fram ill poststationen som ligger närmast Dresden, hufvudtaden i Sachsen. Resan genom våra förlerade landsträcker i aerra Tysk