Aftonbladet – 27 april 1854, sida 2

sedermera var det han, som förtalade mig hos konun: gen... Hvar finnes han? Det gifves knappt någon, son Jag så fena skulle vilja korsa min gamla klinga med som med honom. — Dervid skulle du komma till korta, ty Stobee ä en fäktare, som icke är att narras med. Han är numers en mäktig man, må du tro. Han är öfverste, stor väl. talare och en af cheferna för Holsteinska partiet... Och hvad värre är: han är fri, lycklig, ansedd och ärad... då jag deremot... död och förbannelse! Gyllenstens ansigte hade antagit en nästan äskgrå färg vid tankan på det otillfredsställda hämdbegär, som rasade inom honom. — Du hatar honom, du som jag? — sade kamraten. — Ah den djefvuln!... men nu till något annat! Tager din jude till principal ensam emot mig i afton, tror du? om — Jag vet icke. — Du måste ställa om, så att jag blir ensam med honom, hör du. Kan du det? — Det torde väl låta sig göra. Är det mycket penningar, du skall ha!? — Jo, var säker. En kung lånar inga småsmulor. — Om man kunde lura gubben på något sätt! — L3ga bara att jag blir ensam med honom, så skall jag försöka... och du skall icke blifva lottlös, om det lyckas. — Hvad ämnar du då göra? , — Tyst, icke ett ord derom. Nu ett glas till, min värda kamrat... ett glas, om du vill som jag, för hämd på Stobee, den förrädaren, den eländige! — Får gå; den skålen dricker jag i botten. — De båda vännerna klingade. Ännu en butelj tömdes och samtalet fortsattes hela eftermiddagen, ända tills tiden för Gyllensten var inne att infinna sig hos juden. Klockan hade slagit 9. I ett litet rum på nedra botten af hans hus återfinna vi den värda Israeliten Josua Jonsson. På bordet framför honom ligger en ofantlig hög med guld, vexlar och sedelmynt. I handen håller nan de dokumenter Gyllensten lemnat honom och dem; han ännu med en pröfvande blick genomgår. I Bakom honom i halfdunklet synes Gyllenstens mörka zestalt. Hans ögon brinna, hans händer knyta sig kon-j rulsjviskt vid åsynen af guldet, Han intar i detta ögen