Aftonbladet – 27 april 1854, sida 2

— Plymouth Mail meddelar följande intressanta utdrag ur ett enskildt bref från en af officerarna på Duke of Wellington till sina vänner i England: Den 4 April. I dag vid middagstiden såg vår gamla Duke ut som han styrt ut sig för ett lustparti. Han var öfverhöljd med flaggor, tillsammans bildande en signal för flottan, som gick ut på allting annat än än ett lustparti. Det var befälhafvande amiralens krigsförklaring. (Här följer den bekanta adressen till matroserna, som slutas med orden Qossir, hvässen edra huggare, och dagen är er!) — 3lenheim, kapten Pelham, svarade genast: Färdig och villig. , Neptunn, kapten Smith. Färdig, och hrarje skepp mannade rå och gaf tre sådana hurrarop som sällan hörts i dessa farvatten. Vi och besättningen uppkallades derefter på däck, der kommodor Seymour för oss uppläste signalen, och manskapetvar just i begrepp att följa de andra s-eppens exempel, då den gamle amiralen kom fram och, lutande sig öfver halfdäckets balustrad: J han nu gossar hört hvad kommodoren sagt er, och allt hvad jag har att säga er är, att ni mäste vara lugna och kallblodiga och ej slösa bort edra skott. Ett i luften eller vattnet afskjutet skott är af ingen nytta. Lagen så att hvartenda ett träffar. Vi hafva nu ett helt annat system än vi hade i sista kriget. Jag tviflar ej attju icke nägra af er varit med i kulregnet förut, men det skall bli helt annat nu är ni förut varit vana vid. Amiral Chads visade er ju häromdagen; att en bomb som springer under däck ej är så farlig som ni inbillar er, och om någon slär ner på ert däck, så ska ni lägga er ner, och den skall ej göra er mer skada, än simpla träspillror i en vanlig affär. Skulle vi möta ryska flottan På sjön, och jag är viss att vi skola det, så vet ni väl hvad ni ha att göra med den. Vi vilja nu manna rå och gifva tre hurrarop för drottningen. Gud välsigne henne!s — Manskapet rusade upp i tågen och gaf tre gånger tre huriarop för drottningen och ännu ett och tre för befälhafvande amiralen. Exemplet följdes af den öfriga flottan, och hurrarop efter hurrarop kom dänande öfver vattnet, tills det aflägsnaste ljöd som ett eko af de andra. Folket blåstes under däck, alla som förbrutit sig fingo förlåtelse, och ett extra