Aftonbladet – 26 april 1854, sida 3

afresa med Östersjöfiottan från Eaglamd till nejdec af Winga fyrbäk å Sveriges vestra kust (der deana flotta, som bekant, någon tid låg ankrad och öfrade sig med bombkastning), blef i dopet uppkallad efter denna plats. Miss Winga förvarar så i sitt namn en hägkomst af den första stationen på amirs!ens minnesvärda resa 1854. — Svenskarne vid Dniepern. Uti sednaste häftet af Lunds Missionstidning läses, under ofvanstående rubrik, en af doktor Fjellstedt undertecknad uppsats, hvaraf meddelas följande: Vid Dnieperfloden, i det sydliga Ryrssland, lefver ett antal af några hundrade svenskar, som till en del hafva glömt sitt modersmål. Fastän de i andligt afseende äro nästan alldeles öfvergifne, siå att de blott en gång om året få ett besök af en prest, så fasthålla de dock troget sin Lufiherska bekännelse. Med deras barns uppfostran är ganska illa bestäldt. Doktor C. Russwurm, uppsyningsman öfver skolorna i Estland, har sändt hit en skrifvelse med den vigtiga frågan, om det icke vore möjligt att från Sverge skicka någon duglig kristlig sköllärare till dessa s:enskar, som äro så långt aflägsnade från fäderneslandet och från kyrkans inrättningar och förmåner. Måhända äro dessa svenskar qvarlefvor af Carl XII:s bär och det folk som följde honem vid Pultawa, men sadan blefvo förskingrade. — Läsesalen i Britiska Musam. Enligt Londoner Athenzum kommer nu: behotet af en rymlig och ljus läslokal i Britiska Mfuseun snart att afhjelpas. Man hade i början för afsig att beticks musei inre fyrkantiga gärd med ett glatak för at! på detta sätt erhälla ett rum i likhet mec krystallpalaiset. Härigenom skulle dock ventil rtioren och betysningen af de till denna gård stötan de rummen lid, skada. Man tänker derföre inskränka sig till av å midten af den rymliga inre gården uppföra en byggnad, som, då den icke är så hög som sjelfva muvseibyggnaden, beröfvar denna hvarken lmft eller i:uz Likväl skall den gifva beqvämt utrymme för 3 å 400, läsare, och genom gallerier sättas i förbindelse ,ed de fyra sidorna af hufvudbyggnaden på sådant sätt, att de reqvire;rade öckerna lätt kunna föras fram och tillbaka. Det hela uppföres af jern, tegel och glas, och blir så inrättadt, att om aftoarne upplysningen åstadkommes genom gaslägor som brinna utanför byggningen, hvarigenom all eldfara undvikes. tan hoppas att inom tvä är detta det mest storartade af alla läsrum skall vara färdigt. — En hederlig karl. Bland anekdoter rörande Marstradsfångarne cirkulera äfven följande, hvars trovärdighet vi naturligtvis ej kunna garantera. Vid sitt sednaste besök på Marstrand skulle generaldirektören Troil hafva tilltaat den beryktade Lilja, och sagt honom : — Lofva mig nu, Lilja, att du inte rymmer frär Kronan vid Götheborg ! Hvarpå Lilja skall hafva svarat: — Det kan jag ej lofva, ty en hedlerlig karl lofvar inte mer än han kan hälla. Enligt en annan version skall Lilja mafva lofvat att ej rymma inom 14 dagar, emedan ham behöfde den tiden att orientera sig på. (G. HL. o. S. T.) — Ett lyckoskott. (Från Nordmarken), Tvenne Bergufvar hade gäng efter annan lätit höra sina hemska läten från taket af Skillingsmarks kyrka. Deras skri, som nästan liknar en menniskas nödrop, förorsakade bäde ängslan och räddhäga hos omkringhoende, belst fäglarne endast efter infallande mörker infunno sig, och ofta störde deras nattro. Öfverläggningar höllos huru och på hvad sätt man skulle bli qvitt dessa obehaglga gäster, men detta var ingen lätt sak, synnerligen som de endast nattetid visade sig, och aldrig på annan plits än kyrkotaket. Fabrikören Andersson på Johansberg beslöt likväl att försöka befria graunlaget från dessa hemska gäster, men som de voro mycket skygga, begagnade han följande krigslist: Flera aftnar hade Andersson observerat, i qvällens dunkel, att dessa ufvar vid ankomsten alltid togo plats på kyrkotakets yttersta spets, följaktligen närmast hans, på andra sidan elfven belägna garfveri. Han anbringar derföre på förhand en sorts lavett till en skarpladdad bössa, med mynningen riktad mot den punkt af kyrkotaket der han varseblifvit att roffåglarne plägade taga plats, (ungerfärligen på e:t afständ af 14v alnar) och fästade derefter ett nöre frän trycket, af den längd, att andra ändan deraf räckte till garfveriet på andra sidan elfven, för att vid fåglarnes ankomst, härifrån kunna aflossa geväret. Allt lyckades öfver förväntan. Flere af grannarne voro samlade i Anderssons hus för att åskäda utgängen. Mörkret inföll, och inom kort hördes från kyrkotaket dessa hemska läten, som bebådade fåglarnes ankomst, utan att likväl desamma med ögat kunde upptåckas. I förhoppning att deintagit sina vanliga platser å kyrkans tsk, drager vär fintlige skytt på snöret; skottet brinne af, och man förnimmer ljudet af en fallande krop utefter det spetsiga kyrkotaket, ned till marken. lan ilar deråt, och finner då ufsven vingskjuten, med ullande ögon, färdig till mot-tänd, genast rusande not sin angripare, då denne utan vapen i hand ger reträtten uppå kyrkogärdsmuren, der han händelsevis påträffar en stör, hvarmed han lyckas gifva roftägeln nägra kraftiga slag, och slutligen dråpslagett. Vid hemkomsten befanns detta vidunder hålla öfver 4 alvar mellan vingspetsarne; klorna, öfver 5 twum länga, voro spetsiga som sylar. Nägra dagar derefter dödades den andra ufven på samma sätt. Den var icke fullt så stor, men hade lika aktningsvärda klor. Måhända har aldrig någonsin tillförene 2:ne sådana skott af. lossats. De göra med full skäl anspråk på namn af lyckoskott. — Tidskrift för blinda. I England ärnar man begynna utgifvandet af en sädan tidskrift. Man bar redan samlat en fond för betäckande af de icke obetydliga kostnaderna. Företaget kommer dessutom att understödjas af flera instituter för blinda. Tidskriften skall naturligtvis tryckas med upphöjda bokstäfver. RBättelse. I gårdagens notis om sir Charles Nlapiers besök i hufvudstaden står vestra., läs östra slottshvalfvet, samt nägra rader längre ned stär uti en del exemnlar dan siörvkthara hielten: läs den vuyltbara s8stös