Aftonbladet – 26 april 1854, sida 2

(MA VAS RR VN RV VV ingen derom först borde höras, hvarom också sistlidna vecka konglig befallning har till in nedgått. Ehuru vi ega förestående märkliga notiser vf, såsom vi hafva all anledning att tro, tillörlitliga sagesmän, afhålla vi oss från alla eflexioner, och sjukhusaffären är så gåtlik, utt man troligen med verklig nyfikenhet vänar på en närmare nöjaktig utredning af ämret, ifall en sådan stär att få. Östersjöflottan. Omkring kl. 7 i går afton ankom tiil Clfsnabben ytterligare ett engelskt linieskepp, och i dag på förmiddagen har en engelsk ingkorvett gätt till sjös vid Landsort. — Från Wisby har underrättelse ingått ef 1. 23 dennes, att 3:ne af engelska örlogsmän d. 11, 15 och 17 dennes uppbringade finska fartyg blifvit nförda på redden af Fåhrösund, nemligen briggen Dido, sapten Holmberg, destinerad till hemorten Raumo; ned 2000 t:r salt; briggen Ida, kapten Steen, från Rio Janeiro destinerad till hemorten Helsingfors, mcd ast af nära 2,900 säckar kaffe; samt briggen Patristen, kapten Buckelman, destinerad från London til nemorten Gamla Carleby, med 900 t:r salt. jemte barlast. Det ombord satta engelska befälet har angifvit reparaioner af lidna sjöskador såsom anledningen till anlöpandet af nämnda redd, frän hvilken de d. 22:a afseglade till Kjögebugt eller England. — Den 21 anände till Fährösund engelska linieskeppet Ajax jemie 20 större örlogsångare. Från Slite skrifves d. 21 dennes: 1 dag inkom engelska ångkorvetten Valorous utanför Enholmen. En officer har varit i land för att göra sig underrättad, om hela engelska flottan här kunde fä proviantera. Hvad svar bekommits, är icke bekant, nur dessa rader hasteligen nedskrifvas. Utanför Enholmen och skotthället af dess batte rier är nu af lotsfördelningschefen en demarkation inia bestämd och anvisad, intill hvilken utländska örlogsmän få ankra. Angäende bortvisningshistorien må den vigtiga rä. else meddelas, att lotsäldermannen, major Steveny, enligt hvad nu fullkomligt upplyst är, icke alls hait någon del deri, utan att lotsarne, i stöd af ordres rån lotsfördelningschefen, den gängen handlat maj.r 5. oåtspord. Från Fårösund skrifves den 15:de dennes: I deg på f. m. hitkommo 5 engelska fartyg, barken Ro ;alind, kapten Richardson; briggen Eurus, kapt Worthington; dito Legatrs, kapt. Ord; d:o Lacy Williamsen, kapt. Elliot; och d:o Triumph, kap: Aumphrey, alla lastade med stenkol, och med order att stanna här tills vidare. — Den 19 dennes: I gi nkom engelska ångaren Hekla, gjorde en ruuvi kring alla i linie uti sundet förlagda stenkolsdragarne. utgick sedan genom södra gattet, der en annan enzelsk (tremastad) ångare stötte till, och båda gingo sedan N. pä. — En korrespondent från Östergarn till G. L. T. af den 15 dennes ger följande litliga skildring af engelska flottans förbisegling: Sedan på de sednaste tvenne veckorna en elle: flere ångare nästan dagligen strukit här förbi, inträffade slutligen att vi här i gär öngo den h rrliga och storartade anblicken af en samlad större krigsflotta. ilande dristig och kraftfull stora händelser och bragder till mötes. På förmiddagen (i gär den 14:e) gingo nägra ångfartyg förbi, kommande norr ifrån, troligen de sverska Örlogsmännen som till Slite öfverfört Kronprinsens husarer. Men klockan half 3 e. m. fick jag sydost från Kyrkoberget i sigte en läng rad af skepp, styrande nordlig kurs, hvilka, då de kommit närmare, räknades vara 26 krigsskepp, med först 5, och sedan 2 (vrovianteller stenkols-?) fartyg i sitt följe, eller till. -mimans några och 30 större och miudre, dels seglare, dels ångare, de flesta tremastare, ibland hvilka 16 a 11 linieskepp. Vädret var synnerligen vackert, solvarmt hela dagen, vinden vestnordvest nära stiltje, så att den dels på Kyrkooch Grogarnsbergen, dels på Kuppen (vid Herrevik) och Sysneudden (dit äfven jag begaf mig) talrikt församlade folkmängden fick njuta af ett navalorama af sällsyni storhet och prakt. Man tröttnade icke att beskåda den talrika, längs kusten sakta framglidande flottan, oupphörligt änd:ande ställning, än slutande sig till :sammans, än hastigt utbredande sig på en eller fler: linier, och hvarje seglare än i dess fulla segelskru: ända upp till toppen, än åter ögonblickligen sammanrullande segelmassorna, drifvande för den sakta vinnn. — Men ännu nägra ord om den stolta armada: sauan den en viss stund visade sig för våra spejande, alltmer och mer tjusta blickar. Främst kommo 2 ne tredäckare (man räknade 60 kanonportar på babord, säledes 1-0-kanons rangskepp, utom back-skans kano ner). Dessa tvenne kolosser öppnade tåget, uppvaktade af en liten ångskonert, som kilade emellan den och de stora skeppen, fram och tillbaka, qvickt och beskäftigt, lika.om man på exercisfältet ser en rask och liflig adjutant ständigt springa fram och åter mellan de olika truppmassorna. Denna lilla ängadjutant var isynnerhet den äskådande mängdens förtjusning. Afständet var vidpass tvenne mil från land, så att, och isynnerhet för väpnadt öga, allt syntes ganska tydligt, till och med linieskeppens förgyllda gallerier i tre våningar och tvenne lag af båtar un der joll-daviderna. Kommo så i ordningen, med allvarligt majestät, 8 svära linieskepp, dernäst en dulbel fregatt (eller linieskepp), och sedan diverse fregatter och korvetter, äpgoch segeifartygderaf 2 fregattskepp, 5 barkskepp och 1 skonert, alla skofvelangfartyg, och en mycket stor propellerångbåt m.m. Det var en riktig skog af master; här och der steg en svart rökpelare i höjden. Tredäckarnes sidor sägo ut som schackbräden med sina hvita och svarta rutor. Men — betraktade man allvarsamt de mänga dödsgapen uti de dubbla och tredubbla raderna elle: kanonlagren och betänkte deras bestämmelse att kanske snart sprida död och förstörelse öfver oskyldiga offer för en politik, om hvilken det bildade Europa redan stadgat sitt omdöme, och öfver bygder, för hvilka det nyss förklarade krigets anledningar äro lika fremmande och likgiltiga, som till rummet aflägsra; så saknade icke detta verldsliga, på Läångfredager för våra ögon uppförda skådespel sin dystra sida. — Hä — I Svenska Tidningen för i dag läses: Vi kunna icke undgå anmärka det olämpliga ut rycket, som förekommer i Aftonbladets artikel i oränvinsfrägan, att ordförandens reservation endasi eder till att gynna de egna intressena, Det är er något härd beskyllning, då man, såsom frih. Raab, emnat så många prof på mångårig, oegennyttig verksamhet i allmönnå befattningar. Vi ceiinra oss gan ska väl huru känslig nämnde tidnings egen redaktion varit, äfven då den ganska ogrundadt förmodat ati nägon misstänkt den hafva ett eget irtresse i bränvinsfrågan. Men kan icke den enskilde få åtnjuta amrna grannlagenhet som en tidning tsger för sig å utmärkt i anspråk ? Om Svenska Tidningen behagat taga känredom af de yttranden, hvarpå berörde annärkning syftar, skulle samma tidning siäserligen kunnat undgå, besväret dermed; ty vad vi sistlidne måndag anfört om ordföandens, friherre Raabs reservation i bränvinsrågan, kan icke rimligen tilläggas karakteren ff någon beskyllning emot honom, att hafva syftat att gynna segna intresscw, Ordet: egna finnes ej heller af oss begagnadt, utan len anmärkta strofen i Aftonbladet hade denna ydelse: