Aftonbladet – 25 april 1854, sida 3

— Hvad ni gör för mig! — utbrast han häftigt. — Hvilken oförskämdhet!... Har ni då glömt hvad jag gjort för er... Ni har varit på mitt kentor i flera å och haft föda, kläder och allt hvad ni behöft... Oct hvad var ni när jag tog hand om er? En fattig, utsvulten flykting; bordkörd från svenska krigshären i Pom: mern, tog ni er tillflykt till Hamburg, emedan ni hop: pades kunna föda er genom knep i en stor stad. Då fick jag se er, ömkade mig öfver er och beredde er till fälle att på ärligt sätt förtjena ert bröd... — Ärligt sätt, — afbröt f. d. löjtnanten med et gapskratt. — Vacker ärlighet, vid satan, alla handelsmänners skyddspatron! Dessa penningar, som ligga framför er och som jag indrifvit åt er, mäster Josua, äro tagna från en fattig enka med fyra barn, hvilka alle nödgats gå ifrån hus och hem för er snikenhets skull. Men det förstås .. . ni hade att fordra af enkans man lifstiden ... Ni tog blott 60 procent... Sådant är ji ärlighet, eller hur, mäster Josua? — Det der hör icke hit, — sade juden, med en blich på det så obarmhertigt utpressade guldet. — Huru son helst, så handlar jag i full öfverensstämmelse med laga och författmingar. Hvem kan anklaga mig, eller er, son skött affären? Ingen. Men det säger jag er, att, hade jag icke tagit hand om er, så hade ni längesedan dingla i någon galge... Tror ni icke det? — Trolietvis. De små tjufvarne hänger man, då d stora få gå lösa... Men det kommer väl er tid också mäster Josua... Vet ni, jag hade en otäck dröm i natt — Hvad drömde ni? — Jag tyckte att någon kom och kastade in ert huf vud i min sofkammare. — Vid Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, hvad säge du! — utbrast girigbuken, i det han spratt till. — Mit hufvud... Åh lappri... det sitter nog fast. — Hvem kan väl veta hvad drömmen betyder? Jaj anar ingenting godt... Men säg mig... om ni dör, få jag ärfva något efter er? 2 — Icke en skilling! — röt juden ilsket. — Är de icke nog att ni plundrar mig medan jag lefver, att n stjäl brödet ur munnen på mig!... Tag hit den halfv: gulden som felas, säger jag er! — Mäster Josua! Jag bryr mig icke om er vidare Jag går min väg. Det må en hund gå här längre oci tåla era beskyllningar. Jag lemnar ert kontor. — Betala mig först hvad du är skyldig, din kanalje