Aftonbladet – 25 april 1854, sida 2

Om bränvinslagstiftningen i främmande lånder at G. Lallerstedt. Om man undesöker huru det varit möjligt att här i Sverge bränvinslagstiftningen under en så lång följd af år kunnat stanna ungefär på samma punkt, utan att, snart sagdt, något allvarligt försök skett att ordna denna lagstiftning på ett i statsekonomiskt hänseende indamålsenligare sätt och med hänsigt ej mindre att bereda sttaten någon betydligare inkomst, än att förekomma den alltför lättköpta och derigenom öfverhandtagande förtäringen af den förderfliga vara, som i vår brottmålslagstiftning spelar en så olycklig roll, så kan man icke neka, att ersaken härtill i ganska väsentlig mån bör tillskrifvas bristande känaedom om förhållandena i andra länder och den utveckling bränvinslagstiftningen der erhållit. Den erfarenhet, som kan hemtas från fremmande länders bränvislagstiftning. måste likväl, då man hos oss vill ordna denna del af lagstiftningen, vara i hög grad upplysande och lärorik, emedan man öfverallt haft att besegra samma fördomar och intressen som de, hvilka hos oss ställt sig i vägen för mera genomgripande förändringar i allt hvad denna fråga angår. Det särskilta utskottet har icke försummat att, innan det afgaf sitt betänkande om vilkoren för bränvinstillverkning,, undersöka verkningarne af de åtgärder, som för samma än damål blifvit i anira länder vidtagna; men då utskottet naturigtvis icke kunnat uti det ändock ganska vidlyftiga bevånkandet närmare redogöra för andra länders bränvinslagstiftning, har författaren af ifrågavarande skrift, till ledning vid frågans afgörande inom stånden, offentliggjort en, på officiella handlingar grundad framställining af bränvmslagstiftningeni Preussen, Danmark, England och Norge, hvarefter han på grund deraf anställt en kort granskning alf hufvudpunkterna i utskottets förslag. För den historiska delen af författarens skrift, som innehåller en mängd uppgifter; hvilka utan tvifvel skola vara af stort intresse för alla dem, hvilka äro kallade att deltaga i frågans afgörande, kunna vi icke, i anseende till bristande utrymme, i dag redogöra, hvaremot vi skola meddela det hufvudsakliga af hvad han yttrar om utskottets förslag. Det fosterländska intresse, hvarmed det allmänna tänkesättet under de två sednaste åren omfattat denna vigtiga angelägenhet, samt den enhällighet och styrka, med hvilka detta uttalat sig för en på förändrade grunder stödd lagstiftning i detta ärende, anser författaren lemna grundade förhoppningar, att ett hufvudsakligt steg framåt i den af andra länders lagstiftningar redam anvisade riktning må äfven här kunna af sstatsmakterna beslutas och lyckas, och han finner den medelväg, som utskottet, med afseende å förhanden varande förhållanden eller rättare missförhållanden, valt för att göra sitt förslag utförbart, hafva varit nödvändig. Ur denna synpunkt bedömer författaren utskottets förslag. I afseende på den 1 förslaget uttryckta grundsats, att rättigheten till bränvinsbränning icke, såsom för närvarande, bör bero af och vara förknippad med jordbesittning, yttrar författaren: Ingenstädes, utom i Sverige oeh Preussen, har bränvinstillverkningen utgjoort en binäring eller, rättare sagdt, privilegium för jjordbruket. Men i sistoämnde land har man, numera kommit till dem öfvertygelse, att bränvinsbråänningen, långt ifrån att vara