Aftonbladet – 24 april 1854, sida 2

le inträffa i fall större fabriker komme heit hasigt i en mera oinskränkt täflan med alla le mindre, så bör samma stadgande åtminstone icke angripas af dem hviika, såsom frinerre Raab, fordra att större afseende skall fästas på nuvarande bränneriegares bista. I Norge, der bränvinsbränning får fortgå 7 månader af året, var den längsta tid, hvarunder något bränneri år 1852 hölls i gång, 99 dygn och den kortaste 88, hvaraf man således äfven ser att fabrikationen kan bära sig, utan att vara utsträckt till 6 månader. Öfriga reservationer, af presidenten von Hartmansdorff, hrr Heuschen, Ekenman m. fl., iro af mindre betydenhet. Jemte de här ofvan omnämnda svårigheterna vid medlandet mellan de stora och små bränvinsfabrikanterna utgör frågan om skattesfgiftens storlek en af de vigtigaste omständigheterna i den blifvande lagen. Både regeringens proposition, utskottet och flertalet af de offentliga opinionsyttringarne förorda en afgift af 16 sk., och ehuru vi för ett par år sedan, innan allmänheten ännu med någon ifver omfattat denna reformangelägenhet, ansågo en mindre hög afgift till en början böra införas, för att sedermera ökas till nämnde belopp, finna vi nu allmänna meningen hafva här så banat vägen för reformen, att man utan fara kan genast utsätta en dylik afgift och derigenom äfven skyndsammare än eljest närma sig det stora syftemålet för hela reformen. Men då vi vidröra den så betydligt förökade skatteafgiften, kunna vi ej underlåta att ånyo uttala en af oss flera gånger framhållen mening, genom hvars antagande reformen icke blott skulle underlättats, så att den knappt någonstädes mött ett allvarsamt motstånd, utan äfven i hela det skattdragande folkets ögon framträdt med utseende af en rättvisa, som den nu saknar. Man hade nemligen bordt, då millioners tillökning i bränvinsskatt föreslogs, hafva i andra skatter gjort någon eftergift ät de skattdragande, åt allmogen samt de arbetande och mindre vällottade samhällsklasserna. Detta har ej skett; ty vår regering vill väl pålägga nya bördor, men den anser nästan såsom ett ingrepp i kronans prerogativer att föreslå minskning eller lindring i de som redan äro pålagda. Vi deremot anse det vara en af kronans största triumfer, att kunna aflyfta något af folkets bördor. : Det särskilda utskottet har icke haft att behandla denna del af frågan och den står ännu utan handläggning. Detta är högst illa, och misslyckas den stora reformen, ligger skulden dertill i regeringens fullkomliga förbiseende af berörde förhållande. Men om, såsom vi för vår del varmt önska, den af utskottet föreslagna reformen vinner framgång, synes det ännu icke vara för sent att just med anledning af en sådan reform, ännu vid denna riksdag, skaffa det skattdragande folket någon lindring. Skatteförenklingsfrågan är ännu icke pröfvad, tullfrågan har icke heller tförevarit, allmänna bevillningen återstår också att behandla, m. m. Sägen folket att J här viljen skipa rättvisa emot det samt minska bördorna eller åtminstone göra det lättare att bära dem, och den stora reformen skall vinna en säkrare, bättre och mera välsignelserik seger än om man låter folket förblifva i den föreställuingen, att allt endast år ett nytt sätt att öka dess besvärligheter och skatter.