Aftonbladet – 24 april 1854, sida 1

STOCKRÖLRK, den 24 Åprii. Kärnan af den mäktigaste flotta verlden ännu sett, ligger förnärvarande vid våra kuster. Högt öfver de skrofliga klipporna king Elfsnabben torna de högresta masterna af Sir Charles Napers eskader. De ofantliga tredräclarne Neptune, Royal George, och främst amiralsleppet Duke of WelLnyton, likna simmande paatser, och äfven de mindre linieskeppen S.t Jean dAcre,, Edinburgh och andra äro kolcessala i jemförelse med vårt Carl XIlID. Denna flotta är också frukten af en helt annan natiomalvälmåga än vår, och ämnad att ej blott värma Storbritanniens ofantliga handel på alla verrldens haf, utan att försvara snart sagdt hela de:n civiliserade verldens fredliga intressen. En stor del af Stockholms invånare njöt i går den intrycksfulla anblicken af den engelska sjöstyrkan. Vi skola ej uppehålla oss med beskrifaingar af de särskilda skeppen, som redan i södra och vestra orternas tidninger varit meddelade, och af oss återgifna. Storheten af den materiella kraften, föreningen af ofantliga dimensioner med den mest otroliga fulländning i de minsta delar, sinnrikheten i anordningarne för den största möjliga trefnad bredvid den största möjliga föjrstörelsekraft, den glädtigt allvarliga stämningcen hos dessa många tusental af män, ej som ftörr en sammanratsad hop, utan urvalet af em stor nations sedliga och intelligenta arbetarebefolkning, med den tydliga prägeln af manlig fromhet, som hvarken känner fruktan eller öfvermod: zxllt detta förfelade ej att göra ett djupt intryck på åskådaren. Men främst af allt fästades hans uppmärksamhet och deltagande vid en åldrig man, med det grånade hufvudet lindrigt böjdt af en blessyr, erhållen för mer än 40 år tillbaka, vandrande af och an på amiralskeppets halfdäck. dels samspråkande rmed skeppets chef, commodore Seymour och sin flaggadjutant kapten Gordon, dels öfverleemnande sig åt egna skickelsedigra tankar. Det var Sir Charles Napier, tidehvarfvets största sjöhjelte, den lycklige eröfraren af Valenga och segraren vil S:t Jean dAcre, samt i detta ögonblick en skilj domarc i Europas största fråga, den oinskränkte befälhafvaren öfver en utomordentlig krigsmakt, maktigare än mängden af Europeiska regenter, mer än de flesta af dem fästande vid sig hela samtidens blickar och bärande på sina ålderdomsböjda skuldror en ansvarighet, hvars blotta tanke fyller sinnet med bäfvan. Hans yttre var utomordentligt enkelt, och den anspråkslösa drägten bildade en märklig motsats mot andra nationers militäriska småsprättighet; en lika hög grad af enkelhet röjde sig äfven uti hans boningsrum i det flytande palatset. I hans anletsdrag blandar sig uttrycket af välvilja och jovialittet med en för hans år förvånande liflighet i bxlicken och ett starkt tycke af sarkastisk qvickhhet, som lifligt erinrade om Alexander vopn Humboldt. Sådant var intrycket af dernna betydande personlighet, och oaktadt alltlt det öfverraskande som vid hvarje steg ombbord på det väldiga skeppet erbjöd sig ät betrraktaren, sökte dock hans blick först och sist cden gamle amiralen. Det är med stor tillfredisställelse vi nämna, att svenska regeringen vissat den berömde sjöhjelten en helt annan uppmärksamhet än nyss den danska. Vid middagstiden i går ankrade helt nära chefskepppet svenska kronoångfartyget Gylfe, medförande kommendör Annerstedt, som genast derpå hos amiralen aflade sin officiella uppvaktning, och, såsom vi hört, på H. M. Konungens vägnar ställde Gylfe till hans disposition, 1 och för tillämnade besök i hufvudstaden. Den svenska kommendören stadnade omkring 2 timmar ombord hos amiralen och följdes af honom artigt ända till fallrepstrappan. Gylfe åter