Aftonbladet – 22 april 1854, sida 3

J. 6 v. Heidecken 400 rår i pensioner; åt e. 0. fessotn Crönkolm från afskedstagandet pension af 7 rdr; ät ec. 0. professor I. Rabben 780 Tdr; åt maj SchanBer från 65 års ålder 1000 rdr; åt läkaren vy straffoch arbetsfäångelset i Malmö, C. H. A dersson, 466 rdr 32 sk.; åt andre bataljonsläkare 4. B. Michelsson 225 rdr; åt regementskommissarie J. L. Aberg 400 rdr; ät vaktmästaren J. E. Lm ström 150 rdr; åt statsrädet Grubbes enka 800 rdr ät akademiadjunkten Ramströms enka 250 rdr; ät ö reen I verdirektören C. B. Wadströms. sextiäriga dotter C or I rolina Augusta Wadström 200 rdr; ät major 8. R ( kf defgs enka 300 rdr; ät medicine doktor J. E. Åke rf mans enka 250 rdr. Alla öfriga föreslagna pensic ner afslogos. — ——— Presteståndet. Plenum den 12 April. Frågan om oäkta barns arfsrätt. Uti till lagutskottet remitterade motioner har blif vit föreslaget dels att barn, födda både i lönska äge utom äktenskapslöfte, i hordom eller förbudn: leder, må arf taga efter sina föräldrar, samt dels at barn afladt i lönskaläge, utom äktenskapslöfte, m? jemte dess redan egande rätt, tilläggas arfsrätt ef. ter sin moder, med rättighet för modren, som ingå: gifte, att före äktenskapet afvittra sådant barn. Ut. skottet, som vid fråga om en ny princips inympning på lagstiftningen, noga öfvervägt skäl för och emot, bar tillstyrkt, hufvudsakligast: att oäkta barn, med undantag af det som är afladt i hordom eller i förbudna leder, vare berättigadt, der moder dör utan att efter sig lemna äkta ba:n och bröstarfvingar eller hafva genom testamente i laga ordning om sin qvarlåtenskap annorledes törordnat, att deraf njuta den del, öfver hvilken hon, enligt gällande lag, har testamentsrätt. Öfver detta lagförslag fördes en läng och liflig disskussion. Utgäende från den principen att äktenskapet, som grundar familjen, ensamt kan grundlägga laglig arfsrätt, ansägo de som voro emot förslaget, detsamma vara första steget på en bana, som skulle leda till underkännande af den sedliga grundval på hvil xen samhället bör hvila, i det äktenskapets sakraNenterliga helgd oskärades, då lagen åt dessa der icke legaliserade kärlekens barn vill bereda ett erkännande af rättigheter, som komma att stå i strid mot sedlighetsbegreppet och störande skola inverka på samhällslifvet. — Såsom faktisk betydelse innebure förslaget äfven en motsägelse; det vore att skapa arfvingarutan arf ellertestamentstagare utan testamente. Motsidans skäl voro att då den ej på minsta vi: underkände äktenskapets sedliga betydelse och till sit! fulla värde godkände grundsatsen att laglig arfsrätt allenest kan uppkomma genom lagligt äktenskap, lagstiftnngen dock, under det den städse skall hafva samhällets högre mål till ögonmärke, ej bör förgäte aaturens heligaste lagar. Dess uppgift är att, utan kränkande af dessa lagar, gifva dem ett sädant ut ryck i samhällsförfattningen som med samhällets besånd är förenligt, och i dess afsigt innebure förslaget ej ett kränkande af grundsatsen utan blott en modifikation af densamma. Vårt eget lands fordna lagsiiftning visar äfven, att i tider då kristendomen ej determinerat sedlighetsbegreppet, men äfven icke spridit den kärleksoch barmhertighetslära den bör förkunna, oäkta barns arfsrätt efter sine föräldrar var bättre bevarad än nu, och äfven fremmande länders lagstiftning gifver häråt upplysande erfarenhetsbevis, utom den rättskänsla som bor inom hvarje menniskas bröst, att ej ät ett ovisst öde lemna de oskyldiga frukterna af förbindelser, hvars brottslighet man må gradera högre eller lägre på sedlighetstermometern. Att för. slaget vore ett väl träffadt medium mellan den ömmande känslan och sedlighetsbegreppet, visas bäst i! den delikatess med hvilken utskottet behandlat de fall, då moder till oäkta barn ingår äktenskap med annan, än lägersmannen, och i detta sitt äktenskap föder äkta barn, för hvilket fall det oäkta barnet ej l kommer att ega rätt till den del af hennes qvarläten skap förslaget för motsatt händelse vill bereda detsamma. Här är familjens heliga rätt af utskottet väl bevarad; ty då man besinnar huru heligt en moders minne är för barnet, kan det ej vara annat än i hög grad förkrossande för detsamma, i hvars sinne något tvifrel om modrens fläckfria vandel ej uppstatt, derest, vid hennes fränfälle, en person uppträ: der med anspråk, grundade på förhållanden, som ka-. sta skugga på den hädangångna, att ett sådant upp-; trädande derför skulle hos barnet injaga bitterhet och mana till alla upptänkliga försök att tillbakavisa det oäktas anspråk, om icke af egennytta, dock för ati inför offentligheten värna modrens minne och undgå att dela -med den, som i så väsendtlig män stört less lefnads frid. Dä så tillvida allt som vederbör är skattadt ät faniljens helgd, kan det ej vara likgiltigt att för de fall lå dess rätt ej är förnärmad, se till hurvida något kan ch bör ätgöras för de olycklige, hvilka för den för else, som är fästad vid deras födelse, äro helt och vållet oskyldiga och kan man ej tänka sig att nn moder ej gerna skulle önska, att hvad hon unter sin lefnad förmätt förvärfva, som ett understöd kulle tillfalla den hon skänkt lifvet. Den invönd ingen ligger nära till hands att hon redan eger enna möjlighet genom att testamentera sitt barn en del af sin förmögenhet, öfver hvilken hon ger rätt att disponera; men då för ett sådant testanenterande många hinder ligga i vägen, såsom ovisseten af lifvets längd, som ofta förleder menniskan tt till ett för sent tillfälle uppskjuta sina vigtigaste ngelägenheter, obekantskapen med de juridiska forner under hvilka endast ett testamente eger gällande raft, med flera dylika fall, ådagalägger behofvet f ett stadgande, att oäkta barn Lör ega rätt till sin noders disponibla egendom, för så vidt ej annorlunda f henne förordnas, hvaröfver förslaget ej vill beröfta I vä enne sin fria dispositionsrätt. Såsom talare mot förslaget uppträdde professor ring, hofpredikanten Iensioe, prosten Cnattingius umt domprosten Björling; som barnens skyddsmän eremot hofpredikanterne Euren och Hasselrot, proarne Gellerstedt, Mellin, Melander, Qviding, Tranaus ch Kullman doktorerne Säve och Björkman, samt omprosten Thomander. Som prof på argumentationen vilja vi göra ett utrag af ett par talares yttranden. Hofpredikanten Wensioe. Uti den strid som här ;reter sig, nemligen ä ena sidan önskan att bevara ktenskapets helgd och å andra sträfvandet att från skyldiga barn borttaga följden af begångna förseelr, har utskottet erkänt det förras anspråk, men för 2 sednare sökt göra ett undantag, som dock gör ett steg från principen; ty utförandet af detta undan-) g leder till en rubbning af det andliga element, m skall utgöra hörastenen uti samhällsbyggnaden. ti de motgångar, som träffa dessa sedeslöshetens ster, skådar jag skymten af den nemesis divina, m på efterkommande gäldar fädernas missgerningar. Hofpredikanten Hasselrot. Efter min åsigt har utottet lyckligt löst sin uppgift att, utan ait såra nåa af samhällets heliga principer, beredå oskyldigt lande en bjelp. Här är ej fråga om en arfsit som skulle störa någons intressen. Utskottet har ott presupenerat det moderliga hjertats-önskan att det barn, bon i sin kärlek skänkt lifret, bereda Ifälle att komma i åtnjutande af det timliga goda mn förmätt förvärfra. För att handla konseqvent ulle motsidan, som vill beröfya det utom äktenskap dda barnet denna rätt, äfven förbjuda modren at le it it tt 5 VV ee ARA MM OM PM rn ss AA — LV