Aftonbladet – 22 april 1854, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Kejsar Nikolaus och hans skyddspatron. Det allmänna samtalsämnet i S:t Petersburg under de sednaste veckorna har varit en dröm, som kejsaren haft och den han berättat för några personer vid sitt hof. Under fyra nätter i rad skall nemligen Rysslands skyddspatron visat sig för honom i hans halft sofvande, halft vakande ögonblick och tagit honom i strängt I förhör om hans motiver för korståget mot turkarne, joch om eröfringen af ottomaniska väldet hade sin grund i ärelystnad eller begär att plantera korset på de otrognas område. Kejsaren försäkrade helgonet, oära nog i samma ordalag som dem han begagnat vill sir Hamilton Seymour, att han vore upphöjd öfver alla lumpna och personliga afsigter; ham gaf sitt hedersord som gentleman, att religionen och religiosen ensam förmått honom att gripa till vapen; och ehuru en utvidgning af Rysslands område skulle bli en följd af hans vapens framgång, skulle dock en sädan utvidgning mycket bedröfva honom; icke desto mindre, tillade han, om det låge i försynens outransakliga rädslag att moskovitiska väldet skulle sträcka sig till Bosporen, skulle han veta att undekasta sig dess vilja. Det ser ut som helgonet i Brjan hyst iika liten tillit till sin kejserliga protegås uppriktighet som det brittiska sändebudet; han förnyad: sina besök och sina frägor och hvarje gång med mra stränghet än förut. Kejsaren skall till slut blifvi förargad öfver det myckna frägandet och i ett uppretadt ögonblick på god ryska svurit, att han skänkte sådana förnärmande insinuationer sitt förakt, och att hans enda syfte vore den ortodoxa trons seger. Detta lilla utbrott af dåligt humör, ehuru det på ett nog profant sätt gifvit sig luft, skall emellertid hafva lugnat S:t Niclas, och hans sista ord skola varit: Fullfölj ditt syfie, min son; och i den Guds namn, som sändt mig till dig, lofvar jag dig seger. Denna berättelse blef snart utspridd och nedträngde från ädlingarnes salonger till de lägsta folkklasserna, och berättas måhända i detta ögonblick med de vanliga tilläggen i alla delar af ryska riket. Times.) — Hanzö udde. På en öde klippa, piskad af de dånande bränningarne, med det starka skenet från sin lanterna skimrande genom natten, reser sig fyrbåken på Hangö udde. Vägen från Pajo till den sydligaste punkten af Finska viken är vild och sang; mörka tallskogar med knappast en menniskoboning sträcka sig ut i det stormiga hafvet; men alit efter som den resande kommer uärmare den yttersta spetsen af landttungan, blir marken härdare, tills slutligen graniten återljudar under hans steg. Der är den lilla militärstationen Drottningsberg. Två små fästen, Gustafsvärn och Gustaf Adolf äro uppförda på de närliggande klippholmarne, och på något afstånd från stranden står fyrbåken på en enslig klippa, bebodd af några fyrvaktare och lotsar. Vågorna hafva utskurit djupa klyftor och grottor i klipporna, som i sia nakna ödsligket bilda en sällsam kontrast med de nä leeade öarne, som ligga spridda deromkring. Märken, inhuggna i klipporna, visa vattenhöjden för ekler tillbaka. Hangöudd-klipporna utgöra sjömänens fasa, som under de stormiga höstnättterna ängsigt speja efter skenet från dess fyrbåk. Det var här om den tappre Nils Enhrenskiöld, i Arugusti 1714, ämpade som ett lejon, under 3 timmaars tid, mot wpraxins 210 fartyg med 20,000 man, ttills amiralkeppet Elefanten äntrades af czar Peter i i egen person. — Svensk bokhandelsstatistik. IRedan vi 4 nedlet af 1600-talet, heter det i sIntelliigensblad f venska bokhandeln, anlades i Stockhojlm en bog (SR EDRAROTII ALAA DE BIDR SSR EAP RETT VTA