Aftonbladet – 22 april 1854, sida 2

Presid. Nå min kära mästare, ni vet hvarom frågan är. Hvad har ni för upplysningar att afgifva? Vittnet (i ytterlig förvirring). Herr domare . . . förlåt... jag... jag vet sannerligen ingenting... Presid. Vet ni ingenting? Hvad vill det säga? — Han kastar en skarp blick på Gyllenroth, som hastigt skiftar färg. Vittnet (något modigare). Nej... för se det var på det viset, ser herr domaren, att jag och några andra vänner sutto på stadshuskällaren ... och vi hade allt fått oss bra nog till bästa, så att jag åtminstone kommer ingenting ihåg med säkerhet, och törs icke ta någonting på min ed. Ett halfqväfdt skratt bland åhörarne följer på dessa ord. Presid. Ni var sålunda drucken vid det ifrågavarande tillfället? Vittnet. Med förlof var jag det, och jag ber derföre att slippa vittna i målet. Presid. Känner ni den der herrn? — (pekande på Stobee). Tittnet (betraktande öfversten). Nej, det gör jag icke. Jag vet mig aldrig ha sett honom. Presid. Ni vet sålunda icke om det var han, som var inne på källaren den der aftonen? Vittnet. Nej. Nog tycker jag mig minnas att namnet Stobee nämndes, men hvad som sades vet jag icke... Presidenten samtalar sakta med bisittarne i rätten. Efter några minuter återtager han: — Karlen var drucken ... sålunda icke sui juris. Detta är ett tillräckligt skäl att jäfva honom, och krigsrätten kan sålunda icke godkänna hans vittnesmål. För in nästa vittne. Nästa vittne var den stortalige bryggaren, till hvilken den föregifne öfverste Stobee egentligen adresserat sig. Bryggaren, som nu var nykter, visade en ytterlig förskräckelse för domstolen, ty han erinrade sig icke så noga hvad han sjelf kunde ha sagt i fyllan och villan, och han fruktade för efterräkningar. Han förklarade derföre genast att han icke kunde påminna sig det ringaste af samtalet. Icke heller trodde ham att det varit