Sd AA . erket, förutom de ga kontanta bidraget af 115,000 dr, eller sammanräknadt nära lika mycket som hela en enskilda inoch utrikes brefvexlinogen inbringar. Det torde då vidare kunna frågas: når man upptäller beräkningar öfver hvad postverket årligen kotar och hvad det har i inkomster, är det månne biligt, är det rätt, att förbise, hela den ofantliga förel, som staten redan indirekt drager deraf? Och närli nskningar hos allmänheten göra sig gällande om, eller ehof visa sig af förbättringar i postväsendet, af nyzl. ontor, tätare brefafsändningar eller moderation i porto, ch det invändes att sådant icke kan bära sig, är enna invändning stödd på sanna grunder, så länge taten icke allenast fortfarande beräknar den ifrågaarande indirekta fördelen, utan ändock derutöfve; ör anspråk på kontant bidrag, då det rättsenligaste alla händelser åtminstone vore, att porto för all: ref som fortskaffas genom postverket borde beräkas och krediteras detsamma, och den summa son: illhör den fria brefvexlipgen sedermera afskrifvas ås m ett bidrag till statsverket, för att få postväsen lets balanskonto uppgjordt i enlighet med verkliga örhållandet ? Hade detta räkenskapssätt varit vidtage ör de förflutna åren, så synes det sanmolikt, ja grän ande till visshet, att rikets Ständer redan före dett: ade insett billigheten af, att ätminstone tillfälligtvis öra nägon eftergift i sina anspråk på bidrag trår ostverket för att tillvägabringa ett medelporto, som tan nägon underbalans å postverkets egen räkning ned största lätthet kunde åstadkommas om detta vert tminstone på papperet finge räkna sig tillgodo hvad letsamma rätteligen tillkommer. Men hvad som 3 letta afseende hittills icke skett, kan i alla fall förjena att icke lemnas ur sigte vid pröfningen af der u förevarande frågan, och måhända skall högl. beillningsutskottet icke finna alldeles oskäligt hvad jag iu haft äran derom anföra. Men det finnes ännu en annan sida af saken som örtjenar att tagas i betraktande vid frågan om betämmandet af ett rättvist medelporto för brefs beordrande: nemligen att tillse hvad sjelfva transportostnaden för desamma utgör. Efter den ännu gällande gästgifveriordningen utöres betalningen för hålloch reservskjuts med 16 killingar bko milen för hvarje häst på landet och 20 killingar från städerna, der entreprenader icke äro nrättade, och enligt de kontrakter som ligga till grund ör postföringsskyldigheten lärer det kunna antagas, Itt de onera från hvilka postföringshemman blifvit vefriade, i utbyte mot denna skyldiglet icke äro eler varit högre beräknade än efter denna grund. För utt emellertid icke räkna för knapt, och då vissa poter som befordras med gästgifvareskjuts eller efter serskild betalningsgrund torde få betala mera, må det antagas, att all postföring skulle kosta 24 skillingar banko milen för hvarje häst. Härtill kommer kost naden för en postiljon, som i allmänhet torde kunna räknas göra 4 resor i hvarje vecka å 10 mil hvardera, med en aflöning af 6 rdr 32 sk. bko, hvilket utgör 8 skillingar banko för milen, eller tillsammans ned hästlegan 32 sk. bko. Om denna kostnad hvad vostiljonen angår nägongång skulle vara högre, så lir den deremot, fördelad på skjutsafgiften efter milal, lägre vid alla de tillfällen då tvä eller tre hästar egagnas, hvilket är fallet med alla de större posterna rän hufvudstaden. Enligt gästgifveriordningen får föras ett skeppund fter hvarje häst, utom den åkande; men för att icke påsot afseende göra en för sträng beräkning antaser jag att i medeltal endast en fjerdedel af denna yngd följer med posterna, hvilket i alla händelser är rida mindre än hvad som belöper sig på de så kallade tora posterna från hufvudstaden. Denna skjutskostnad af 32 skillingar banko för fem , utgör, i lodtal beräknad,för hvarje lod?,,,,-del: runstycke per mil. Antages medeltalet af den väg: längd, som brefven emellan serskilda orter i riket trans-: porteras, till 30 mil, så faller på hvarje lod för transpor: . ten, kostnaden för postiljonen inberäknad, ett belopp af 3?,-dels runstycke, och för hvarje skilnad af 10 mil atgör tillökningen eller minskningen i detta belopp 1!7, dels runstycke, så att det utgör för 40 mil 44,: lels, för 50 mil 6 runstycken, för 60 mil 7,-dels, för 70 mil 87,-dels, för 80 mil 97,-dels, för 90 mil 107;-dels runstycken och för 100 mil 1 skilling. Likaså för 20 mil 2;-dels, för 10 mil 1V;-dels runptycke 0, s. vi Äfven om ett medelporto af 3 skilling antages, skulle säledes den egentliga transportkostnaden, jemte ostiljon, vid 20 mil ej uppgå till mer ön omkring ,s-del af portot, vid 30 mil som kunde antagas såsom medeltalet, dä afstånden och brefv.ns antal på det hela tages i betraktande gemensamt, en tionde-! del, vid 40 mil ej fullt en sjundedel, vid 50 mil jemt en sjettedel o. s. v. och ännu vid 100 mil ej utgöra mer än en tredjedel af portot. Oaktadt jag tror att denna beräkning skall temlisen nära slå in med verkliga förhållandet, är det möjligt att en noggrannare granskning, på grund af fticiella detaljappgifter, kunde göra någon jemkning och rättelse deri behöflig; men utslaget deraf lemnar också tillfälle till hvarje sådan nödig jemkning; Ja, ifven om kostnaden skulle räknas dubbelt högre är hvad här är antaget, så äterstar ärdock ett tillräckligt öfverskott för att gifva anledning att hemställa ill hvars och ens omdöme den frågan, uti hvilke: annat företag som helst en så ringa andel af bruttookomsten kan få beräknas på den egentliga mate-. och arbetskostnaden, och allt det öfriga få anandas till betäckande af så kallade faux frais och säsom behållning. Det kan invändas, att man icke fär bedöm2 er postiprättning ifrån samma synpunkt som ett enskild: företag af skeppsrederi, fabriker eller andra industri2l:a anstalter, emedan den förstnämnda är en staten: uillhörighet som fordrar större säkerbet och i följd leraf dyrare kontroller. Men om ä ena sidan dette ull en viss grad gerna medgifves, sä är det dock å den andra obestridligt att beräkningen af och förhålandet emellan inkomster och utgifter. i hvarje väl ställd inrättning, vare sig för statens eller enskildas räkning, måste följa vissa naturliga lagar och icke 5fverskrida rimlighetens gräns. Detta synes emellertd hafva skett i postverkets behandling från statsverkets sida, då det sednare genom den tvungna friorefsportföningen, i förening med den ärliga tributen, lagt på det förra en beskattning tyngre än någon annan skatt på andra företag, vare sig af tionde, acciser eller hvad som helst, med undantag af tullafgifter på vissa varor tillhörande handeln med utandet, och på köpet för den största delen af denna skatt icke ens vill tilläta att den får synas i räkning arr det är fråga om inrättningens inkomster och utgifter. Jag hoppas att det nu anförda skall hvila på er tillräckligt tydlig och i det hufvudsakliga äfven till siffrorna giltig aritmetisk beräkningsgrund, för att i alla händelser leda till denöfvertygelsen, att ett medelporto äf tre skillingar banko lodet är fullt tillräckligt och ännu lemnar öfverskott, om postverket, såsom i likartade förhällanden annars sker, kunde få räkna sig till godo betalning efter samma grund för hvad det presterar ät enskilda och ät staten, eller ätminstone få sädant erkändt på papperet, och vågar jag på denna grund yrka, att höglofl. bevillningsutskotter mätte, med afseende på den stora och välgörande inflytelse, som ett medelporto af tre skillingar skulle medföra till brefvexlingens ökande, taga i betraktande, huruvida icke en tillfällig uppoffring i och för ändamålet, som likväl utan allt tvifvel i en snar fram: tid -blefve mer än godtgjord, kunde och borde i ful öfverensstämmelse med rättvisa och billighet, af rikets ständer medgifvas, för att få ett sädant medelporto antaget. Skulle likväl utskottet icke tilltro sig att uttags detta steg, sä tillåter jag mig att med anledning af den nu afgifna kungliga propositionen, och säsom ett amendement dertill bemställa och yrka, att utskotset ätminstone må föreslä Rikets Ständer ett gemen samt porto för alla inrikes bref, af högst 4 skillingar banko för bref till och med ett lod, och med förhöjoingar för högre vigtbelopp efter det förhällande som i den kongl. propositionen blifvit antaget. Till en ytterligare ledning vid utskottets blifvande öfverläggningar i ämnet anhäller jag få hänvisa till en handiog. som på ett efter min tanka serdeles upplysande LM Ko mm or Un VU KR nr KT FA NN FÅ Le UN KR FT OA OA MD a