proposition ansåg man bifallsmeningen vara öfvervä gande. SAR Vid 31:sta punkten, hvari tillstyrkes 1000 rdr förhöjning i anslaget till fiskerinäringens understöd, fästade Jöns Persson från Blekinge ständets uppmärksamhet derpä att utskottet tagit till motiv för sitt tillstyrkande, att af det förra anslaget uppstått ringa behällningar, hvaraf ville synas, som om det ätminstone varit tillräckligt och ej behöfde vidare ökas. Matts Persson och Johannes Nilsson från Bohus län förordade likväl. förhöjningen, och vitsordade, säsom boende i trakten der mycket fiske idkas, att detta anslags användande ästadkommit betydliga resultater. Af samma tanke med dem voro, v. talman Svartling, Christensson och Olaus Börjesson frän Bohus län. Per Bengtsson, äfven uppfödd vid fiske, hade likväl icke någon tro på detta anslags nytta. Meningen vore att göra experimenter med att plantera fisk genom romläggning i äar och gölar, men det tyckte han var mer löjligt än nyttigt; hvar och en, som vet buru ömtäligt sädant är, borde kunna förstå att den med konst framskaffade fisken ej skulle bli mycket värd; bäst vore att låta den på naturlig väg ohämmad frambringas, hvilket skulle ske om man förbjöd fiske under lektiden. Ville man plantera fisk i hafvet, så fruktade han, att man fick se sig om för att få reda på den. Rudberg, Henrik Andersson, Erik Larsson och flere instämde. — Bengt Gudmundsson upplyste dock att vetenskapsmän bäde här och i fremmande länder bäde försökt och lyckats plantera fisk i vatten, der förut ingen fisk varit; och då detta är afstor vigt för hela folket, så förordade han anslaget. — Petter Mårtensson trodde ej att 1000 rdr skulle förslå lång: att läggas i hafvet. — Matts Persson kunde ej tre att meningen vore att lägga fiskrom i bäckar och insjöar; sådant brydde han sig ej om. Han ansäg pen ningarne skola användas till upptäcktsresor efter fisk stimmen i hafvet. Nu uppträdde Sahlström och redogjorde dels för upptäckterna i fräga om fisks plan vering i floder insjöar och hafsvikar, dels för dessa upptäckters praktiska tillämpning med stor vinst i andra länder och synnerligen i Frankrike, del eck slut ligen för Stockholms läns hushållssällskaps åtgörander och försök, samt professor Sundevalls och baron Cederströms bemödanden och framgängar i denna sak När vidare Nils Persson i Boda anfört exempel på insjöar som genom fiskplantering blifvit ganska fisk rika, och Ola Månsson dels fästat uppmärksambheter på omöjligheten att hindra fiske under lektiden, emedan det ena fiskslaget leker då, och det andra då, och dels utvecklat hvilken fördel det skulle vara för hela befolkningen att få fiskerierna upphjelpta, så biföll man ändtligen att öka anslaget med de begärde 1000 rår. Vid föredragning af sjunde hufvudtiteln bifölls hvac som af utskottet var tillstyrkt, utom det förhöjda ansloget till kongl. teatern. Med Ola Månssons reser. vation emot utskottets äsigt till utgångspunkt, uppträdde nästan hvarenda ståndets ledamot emot detta förhöjda anslag, och de skarpaste anmärkningar uttalades från al:a håll emot saken. Ingen enda röst höjde sig för bifall, men deremot ville flere talare att äfven de förut befintliga anslaget skulle indragas. En allmän ovilja visade sig öfver en beskattning på det fattiga folket i landsorten för hufvudstadens nöjen, hvarom allrastörsta delen af dem som skatta dertill icke hafva nägon föreställning, och en talare, Henrik Andersson, som fruktade att de öfriga stånden kunde bifalla de ökade anslaget till teatern, önskade till och med at! ett sådant bifall ieke skulle framkalla andra teatrar, som kunde bli af betänkligare art. Enhälligt afslogs förhöjningen, och punkten äterremitterades.