Aftonbladet – 21 april 1854, sida 2

utas eller nägra handelsrattugneter med gityas. RIISDAGEN. Biderskapet och Adeln. Plenwr d. 20 April, e. m. (Fortsättning af fredragningen utaf 6:te hufvudteln). —8:de puniten, såsom icke erfordrande näon ätgärd, lades tll handligarne. Vid 9:de punkten, llstyrkande ett reservationsanslag af 77,000 rår, jäldt till Kongl. Maj:ts disposition i och för förbätande af landstatstjenstemännens löner, med förbeäll, att de indelta lönerna utbytas mot bestämda enningeanslag, begärde frih. Palmstjerna ordet och rkade äterremiss för att få det af utskottet meddeade förbehäll borttaget säsom icke varande nyttigt. Ir Prinzensköld gillade utskottets förfarande att cke hafva ingått i pröfning uti den af K. M:t uppjorda lönereglering för landstatens tjenstemän, men insåg att det hade rdt inläta sig i bedömande af le hufvudgrunder, om K. M:t följt vid löneregleringen. Tal. erinradeom att de lägre landstatstjenstemännen möjligen fige någon tillökning i sina löneörmäner, men de högre kommo bestämt att erhälla nindre, så framt de indelta lönerna skulle enligt utkottets förslag förvandlas till bestämda penningebeopp, beräknade efter de 10 sistföråutne årens meselnarkegängspris. Dä det väl icke vore meningen att önerna vid en reglering skulle förminskas, yrkade al. återremiss på det att rättelse härutinnan mätte 7innas. Landshöfditg Mörner erkände med tacksamhet K. M:ts omvärdiad om landstaten, som ock var behof att högre lnebelopp än nu, men önskade ock på samma skäl som föregående tal., att punkten mätte återremitteras. Hr v. Hartmansdorff ansäg olämpligt att indrag de landstaten tillhörande boställen; tvertom bord? sädana inköpas för de tjenstemän som deraf nu roro i saknad. Hvad serskildt anginge den för länsnin föreslagne lön af 300 rdr, ansäg tal. densammä wldeles otillräcklig, de mäste derföre genom enskilta ippdrag förskafa sig hvad som felade för bergning; hängenom förhindrades länsmannen ofta att, till stort men ör den ort inom hv:1kea han borde verka, uppfylla sitt gnska maktpåliggande kall. En annan väsendtlig bris: vid ifrågavarande lönereglering, är den, att man icke gjort någon beräkning på sportlerna. Att nu lemna bestämda penniougebelopp, utan att taga de hvarje tjenst. åtföljande sporter i beräkning, leder ovilkorligen till en ingalunda jemn fördelning af lönerna för landstatens tjenstemån. Tal. yrkade återremiss i den syftning att detnu tillstyrkta beloppet mätte beviljas intill nästa statsreglering, på det att under tiden firhållandena må kunna bättre utredas och ett fullstindigt förslag till lönereglering framläggas Hr Berjenstråhle fästade sig serskildt vid den Kronofogdarm föreslagne lön 1200 rår och visade att de efter aflrag för hästars underhåll, skrifvarebiträde m. m. endast egde i behäll 6 å 700 rår; denna lön vore alltför ringa och följden deraf blefve att, dä hundra tusentals rdr voro under deras värd, de tillgrepo utaf dessa och balancer derigenom uppstodo. Tillstyrkte äterremss. Hr v. Tro:l åberopade de 1 sin reservation anförde skäl emot utskottets ätgörande i denna punkt, som han önskade mätte äterremitteras. Hr Cederschöld instämde med hr Bergensträble. Punkten äterremitterades. 10:de punkten lades till handlingarne; 11:te och 12:te punkterna biföllos; 13:e punkten, rörande ett anslag af 12,900 rdr till vägoch vattenbyggnadskären, äåterremitterades i ändamål att få detta anslag uppfördt på ordinarie eller ständig stat, hvilket utskottet afstyrkt och i stället föreslagit att dessa 12,900 rdr skola utgå Ärligen intill nästa statsreglering ; 14:de punkten lades till handlingarne; 15:de punkten, afstyrkande ett af Kongl. Maj:t äskadt belopp 2000 rdr årligen till skiftesförrätningar på Gottland, blef, sedan många tal. vitsordut den stora nytta, som skiftesverket i allmänhet nedfördeför jordbruket, och det egna förhällande hvillet egde rum med Gottland, hvarest det fanns hemnan, som hade sina egor fördelade på 47 olika stälen, efter anställd votering återremitterad med 37 röster mot 16; 16:de till och med 22:dra punkterna biföllos utan diskussion ; 23:dje punkten, tillstyrkande förhöjning i anslaget för Svenska Slöjdföreningen i hufvudstaden från 4 till 6000 rdr årligen, föranledde grefve Platen, såsom metionär, att visserligen tillkännagifva sin tacksamhet för den tillstyrkta förhöjningen, mem han hade dock önskat och hoppats att utskottet föreslagit det af honom begärda belopp, samt dä säicke skett såg han sig tvungen att ä denna punkt begära återremiss. — Hr Adelborg ansåg att slöjderna i värt land icke gynnades i samma proportion som bergshandteringen och jordbruket. Att denna ifrågavarande slöjdskola medfört ganska vackra resultater lär af ingen kunra bestridas; den borde ock derföre vara förtjent mera uppmärksamhet och lomhuldande å ständerna sida. Det tillstyrkta beloppet vore alldeles otillräcligt. Tal. påpekade äfven Ibehofvet och nödvändigleten af dylika skolor för qvinInan, som i brist på syss:lsättning nödgas inträda på lastens bana. Tillstyrkte återremiss. — Hr Bildt försvarade utskottets tillgörande i denna punkt och tillstyrkte bifall. Friberre Cederström, R.: Då jag ser att otacksamheten framträder med ohejdade anspräk, får jag förklara, att, om man icke finner sig nöjd med hvad utskottet tillstyrkt, utan iterremitterar denna punkt, jag med min röst skall öka bidraga att anslaget blir nedsatt till hvad det först varit. — Friherre KlincIkovström talade för äterremiss. — Friherre Ahlströmer yrkade likaledes återremiss för att utskottet måtte tillstyrka högre anslag ät en så gagnelig skola samt att densamwa måtte kuma utvidgas för emottagande äfven af qvinnor. Hr Tersmeden yttrade: Vigten af metodisk kunskap och grundlig teknisk tlutbildning icke blott för handtverkerierna och deras idkare, utan ock för hela det ndustriella lifvet är för mycket i ögonen fallande att här behöfva utförligt omordas. Man vill gynna konsterna. Då vi hinna till slutet af sjundie hufvudtiteln finna vi eit prof deruppå, enär statswmtskottet der för en konstlanstalt, nemligen kongl. tteatern, tillstyrkt ett anslag, ; I sju gänger större än för iifrågavarande skola, hvilket :Ijag icke vill klandra, mem finner utskottet nu hafva varit nog njuggt, helst dett skäl man här emot slöjds skolan anfört, att den skulle vara en inrättning endast beräknad för Stockholms stad, gäller lika mycket och mer än kongl. iteatern. Man vill således I Igynna konsterna. Men handtverket, m. h. har af ) lålder varit den bildande konstens amma, och en verktlligt nationell konst har endast kunnat uppblomstira t hos de folk, ibland hvilka konsterna förmått genonwänga handtverkerierna i nästan alla rigtningar, och sålunda uppenbarat sig icke allenast i mäktiga bygt nadsverk och dylikt utan ock i de inom lifvet fö 1 Ikommande allmännaste föremål. Ifrån den tid deremot då konsten helt och hållet lösrycktes ifrån handverket och instängdes inom akademier, daterar sig dess egentliga förfall, och dess alster fingo då denza prägel af det torra, stela och studerade, som man i I Frankrike så träffande benämner academie. Eandiål verket åter blef härigenom utan stöd från konstens tt loch vetenskapens sida, samt tyvärr ofta i saknad sf lan maraliska Ivfining. som uti allt arbete bei a