hafva utvecklats af akademien, eller egentligen af hr baron von Beskow, ty hvarje gång jag uppgaf det tillökade antalet af mina samlade språkprof, underrättades jag alltid att tillökningen af hans samlingar stigit i lika grad. Denna stegrade verksamhet lärer emellervid hafva upphört sedan min afstannat, ty tre är sedpare var antalet af samlade språkbruk, enligt uppgiften uti akademiens underd. skrifvelse, ännu aildeles lika stort, som då jag slutade med mitt arbete. Dessa akademiens s. k. egna samlingar fick jag aldrig den äran att få del af. Slutligen väcktes fråga att båda samlingarna skulle sammanföras i en stomme, ehuru endast afskrifningen af mina erfordrade ett mångårigv, såsom det vill synas alldeles onödigt arbete. Detta var mig på det högsta okärt, emedan det derigenom skulle göras omöjligt för framtiden att serskilja mitt arbete från andras; men då inga invändningar hjelpte, samt jag således fann mig uppoffra mycken tid och möda på ett träget arbete, hvarvid jag kunde förutse mig hvar ken komma att skörda heder eller nöjaktig penningeinkomst, anmälte jag den 3 Juni 1850 min önskan att upphöra dermed. Den 6 Juni 1853 afgaf Svenska Akademien till Kongl. Maj:t ett underd. memorial, med hemställan om leredande af ett årligt statsanslag af 3000 rdr bxto enkom för ordboksarbetet: då 1200 rdr bko deraf uppgåfvos ärligen behöfvas till arfvode för den person som skulle förrätta utskrifningens af samlingarne. Då, äfven med antagande att de för handen vaurande spräkprofvens antal uppgär till just det då un derdånigst uppgifna sifferbeloppet, 127,800, det visar sis att jag deraf samlat jemnt hälften; då min verksamhet för akademiens räkning blifvit af henne med beröm vitsordad; då densamma icke desto mindre olifvit i ekonomiskt hänseende ganska ringa vedersäld, eller med ett arfvode som blott uppgätt till redjedelen af hvad akademien sjelf förklarat erforlerligt för utskrifningen af samlingarna; och då slu: igen det väl med skäl kunde anses vara under akalemiens värdighet att vilja ställa i skuggan samt räkna sig sjelf till godo andras möjliga förtjenst, hade ag hyst en icke alldeles ogrundad förhoppning att akademien, då hon gick att inför tronen framlägg: en utredning af ordboksarbetets fortgång, åtminstone skolat med några ord omnämna mitt deltagande deri, men så skedde ej; akademien ordade blott omständligt om sina arbeten och sina samlingars. K. E. Kindblad.